måndag, januari 19, 2009

Host och snor och nys

Vi är genomförkylda.
Alla fyra.
Till och med lilla Siri snorar och nyser. Och även om bvc bedyrat att det inte är någon fara så är jag ändå orolig, hon är ju så liten.

Så vi har legat nedbäddade i soffan idag, jag och Siri. Signe har varit med farmor och farfar, och mannen har trotsat bacillerna och fixat och trixat med lägenheten inför visningen om knappt två veckor.

Tankarna upptas annars mest av hur det ska bli när mannen snart börjar jobba och jag blir ensam med två barn några timmar varje dag. Hur fixar man att amma med ro då? Och att ge fokus till stora barnet utan dåligt samvete? Jag vet att alla löser det, att det gäller att hitta sitt eget sätt och sina speciella rutiner, men ändå - hur fan gör man?

21 kommentarer:

  1. Hu, inte kul att vara förkyld med en sån liten plutt. Hoppas ni kryar på er snabbt. Hoppas även att du hittar fina tvåbarnsmammerutiner. kram.

    SvaraRadera
  2. Tyvärr gör man det inte alltid så bra som man önskar att man gjorde, men man gör det. Och vissa dagar flyter det otroligt bra. Det går upp och ner. Jag försöker tänka som så att en majoritet av alla människor här på jorden har syskon och de har alla överlevt den verklighet av minskad uppmärksamhet och ökad konkurrens om föräldrarna som det innebär och i nästan alla fall blivit bra och normala människor ändå. Så tänker jag för att hålla det ibland bubblande dåliga samvetet stången.

    SvaraRadera
  3. Krya krya krya!!!
    Stackare! sjuka nu, jag förstår att du är orolig, speciellt över lilla Siri...så liten å snorig liksom. Inte kul.
    Hoppas ni snart är på benen igen. Och du, jag förstår att du är lite orolig över det där med att bli ensam med två, att få vardagen att funka...Inatt precis när jag somnat, vaknade jag med ett ryck, pulsen gick upp i 300 ungefär, och jag bara svettades ; va f-n har vi gjort? Hur ska det här gå? Jag kommer aldrig att klara det här, nejnejnej...och man är så orimlig i det där stadiet...suck...
    Men som du skriver, alla klarar det ju, mer eller mindre bra. Och du känner dig själv. du tar hand om dig själv. det är så nära garanti man kan komma faktiskt...så du kan nog vara lugn!

    Kram på dig, o krya ordentligt!

    SvaraRadera
  4. Befogad fråga :-). Skönt med tilliten!

    SvaraRadera
  5. Man får hitta sina knep som funkar när man blir ensam med barnen. Storebrorsan fick lära sig att titta på film vilket han tidigare varit helt ointresserad av. Ibland stängde vi in oss på hans rum när jag skulle amma så jag hade koll på honom. Han var ju bara 2 då. Men allt gick bra!

    Lilla P

    SvaraRadera
  6. Du ska nog inte ha som mål att kunna amma med ro, för det blir oftast svårt när man har ett litet syskon. Men du kan hitta andra rofyllda sätt att amma på, genom kanske att läsa en bok för syskonet samtidigt. Sitta på golvet och bygga med klossar...eller springa omkring med brösten i vädret efter ett syskon som gör bus;)
    Alla sätt är bra utom de dåliga:)

    Kram Malin, mamma till tre

    SvaraRadera
  7. Så kände jag också för några månader sen. Det verkade helt hopplöst särskilt som amningen strulade. Men nu funkar det. Precis som andra skrivit är det svårt att få allt att flyta på jämt men oftare än man tror gör det det. Man kan amma samtidigt som man leker med det äldre barnet på golvet: t.ex. pussel, lego, böcker och rita. Sen är ett tips att förbereda middagen så långt det går i förväg så det inte behöver ordnas de där timmarna när man är själv med barnen.

    SvaraRadera
  8. Stackars er, hoppas ni snart kryar på er. Förstår din oro för lilla Siri.

    SOm du vet har jag liknande tankar som dig men nu är jag helt övertygad om att jag kommer fixa det. Och det gör du med, galant till och med det är jag säker på :-)

    Själv har jag också gått och blivit förkyld, dessutom har järnet gått ner så jag är tröttare än tröttast. Så snart jag piggat på mig kommer jag jättegärna och hälsar på er om jag får. Är mer än lovligt nyfiken på Siri och sugen på att snusa bebis :-)

    Massor med kramar till dig min vän

    SvaraRadera
  9. Först och främst skickar jag krya på dig-kramar.

    Det där med tvåbarnslogistiken var för mig ganska chockartat, men man hittar en väg så småningom. Eller ja, man hittar faktiskt flera vägar, både om- och genvägar för den delen.

    Och det kommer du också att göra, det är bara lite paralyserande när arket ännu är tomt.

    SvaraRadera
  10. Hoppas ni kryar på er snart!

    SvaraRadera
  11. Krya på er allihopa! Ni kommer hitta er ordnade vardag men lite kaos ska det nog vara i början, annars är det inte rätt :-) Varm kram

    SvaraRadera
  12. Tänk inte så mycket, det löser sig. Vissa dagar kommer det att flyta, andra inte... Ena dagen är allt toppen, nästa känner du dig som en urusel morsa... Krya på er ! Kram från influensasjuka Helena o Filip

    SvaraRadera
  13. Min röst har varit mitt enda verktyg då jag varit fullständigt fast vid mina två senaste amningar eftersom det var tvillingar båda gångerna.

    Första gången det blev syskon var Linnea 2, jag sjöng, berättade, motiverade, läste sagor, diskuterade mm mm under amningen.
    Tv fungerar ju också bra.
    Men du som bara ammar en kan säkert gå och amma samtidigt, du har en arm kvar som kan rita, kramas och laga mat. De kommer tuffa stunder men det går, lycka till!!

    SvaraRadera
  14. Trist att höra att ni blivit sjuka hela familjen. Inte direkt den start man vill ha med en ny familjemedlem. Hoppas ni snart piggar på er.

    Jag börjar så sakteliga bli piggare men jag är långt ifrån frisk än känns det som. Nä fy, influensa är inget jag rekommenderar nån att dra på sig.

    Spännande att hitta nya rutiner med familjen. Du och mannen kommer givetvis att fixa det, på ert eget sätt. Och inget sätt kommer att vara bättre för just er familj!

    Krya på er! Förhoppningsvis ses vi nästa vecka, men jag vill verkligen vara pigg och frisk innan jag träffar er så jag inte smittar ner er med några nya baciller.

    Kram

    SvaraRadera
  15. Kan inte ge några jättekloka råd, men jag tänker också på de storfamiljer som finns i ens närhet och där barnen helt enkelt får stå ut med lite mindre uppmärksamhet ibland. Men jag förstår verkligen att det är tufft innan man hittar sina rutiner som man själv kan känna är ok. Skickar en uppmuntrande kram i alla fall.

    SvaraRadera
  16. Förstår precis känslan... Jag har också tänkt väldigt mycket på det. På torsdag försvinner mannen till jobbet igen och jag kommer vara ensam hemma med skrutt och Sixten några timmar. Det känns läskigt. Men precis som du skriver så löser det säkert sig med tiden. Jag tror också att man får acceptera att det inte blir så mycket amningsro. Har redan jagat runt med Sixten och skrutten hängande vid bröstet. Inte optimalt, men det går säkert. Krya-på-er-kram!

    SvaraRadera
  17. Hej igen gumman.
    Jag är en sånt bloggblåbär men jag försöker hanka mig fram så gott det går.
    En sak som jag inte lyckas få till är en besöksräknare, eller vad det nu kallas?
    Hur gör man för att ladda ner en sån?
    Kram

    SvaraRadera
  18. tjaaa, vi som inte hade några barn på dagis eftersom storebror var 1½ grejade det i alla fall. Givetvis får ingen av barnen lika mycket uppmärksamhet som den store fick när han var själv. Men det är väl det som är grejen med syskon. Att lära sig att dela med varandra. Å andra sidan får ju båda nu mer stimulans eftersom det alltid finns något som händer. Med ett barn krävdes det ju att vi som föräldrar skulle stå för alla händelser.
    Och amningen är ju inget man gör hela dagarna i ända. Jag vet att lillen lärde sig rätt fort att här gällde det att käka snabbt och effektivt om han skulle få något i sig innan storebror störde. Så han supersög i 60 sekunder per bröst var fjärde timma, sedan var det bra. Och det går liksom inte att sitta och gosa med en när man har två. Det bara är så. Den stunden fick jag ta vid kvällskäket när det bara var lillebror och jag.

    Du grejar det.

    SvaraRadera
  19. ja, hur fan gör man? jag minns inte hur jag gjorde, det bara gick på nåt sätt. eftersom han kom på sommaren hade maken semester första månaden och sen var min syster hemma i augusti så jag hade nog lite mer hjälp än vanligt i början. det ger sig fortare än man tror. hoppas ni får bli friska fort bara!

    SvaraRadera
  20. TACK för alla råd, tips och fina tankar och kommentarer. Jag uppsakttar dem otroligt mycket, och jag uppskattar er otroligt mycket. Önskar att jag kunde svara er alla, personligen, men just nu funkar inte det - jag måste amma...:)

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!