Siri är bättre nu.
Jag är sämre.
Det började bara några timmar efter att vi kommit hem från sjukhuset. Jag kände mig frusen och illamående. Sedan tillbringade jag natten i vårt badrum. Två dagar senare fick jag fyrtio graders feber.
Och så inser jag att jag aldrig kommer att kunna vara sjuk på samma sätt som jag var innan barnen kom. Då kunde jag bara krypa ner i sängen och tycka synd om mig själv. Nu ska jag amma, byta blöja och trösta ledsen Signe som behöver sin mamma.
Just nu skulle jag själv behöva tröst. Jag är vanvettigt trött. Har inte sovit ordentligt på väldigt länge och är allmänt utsjasad efter både min egen sjukdom, Siris sjukhusvistelse och det faktum att familjen varit sjuk till och från sen Siri kom.
Jag vet att jag alltid tjatar om att leva här och nu, men just nu skulle jag vilja att allt såg lite annorlunda ut, lite bättre, lite ljusare, lite friskare.
Huvva, det låter inte kul. Jag hoppas att du får bra stöd från mannen och håller tummen för att ljusare, friskare tider kommer snart! Jag kan också känna igen det där med att man inte får var riktigt sjuk-sjuk när man har barn.
SvaraRaderaUsch, det låter tufft.
SvaraRaderaDet är tufft när man inte får vara frisk
Du är inte ensam! Vi är många mammor som har liknande upplevelser men på någotvis kommer vi igenom det....jag vet inte hur men vi gör det bara...Jag önskar dig en liten stund för dig själv så att du får möjlighet att tycka synd om dig själv för det är ok att göra det i lagom doser! Ta hand om er!
SvaraRaderaUsch, det låter inge roligt alls! Jag som har tyckt det var jobbigt att vara förkyld i 3 dagar med en bebis kan inte föreställa mig hur du haft det. Hoppas ni mår bättre snart, allihopa. Kram och krya på dig!
SvaraRaderaKära ni, nu måste det vara slut på eländet för er familj ett tag.
SvaraRaderaJag lider verkligen med dig. Det tar så på krafterna att vara på AL, även om man inte tror det ens själv (man gör ju inget, man får ju knappt gå ut) men det är väl det som tar på en, isoleringen antar jag...Jag ska skicka så många varma positiva energier och tankar som jag bara kan producera, så att ni får komma ut i februarisolen snart, den är banne mig underbar!
Många kramar, arvids mamma (som har en nybörjarblogg ;)
När vår lillkille kom i oktober hade vi det också så. Nu är det bra sedan länge och minnena av det jobbiga börjar blekna.
SvaraRaderaHoppas det snart blir bättre för er.
Varmkram och uppmuntringar!
SvaraRaderaMen lilla du!Ta hjälp,be någon(hoppas ni har) att bara avlasta i några timmar.Så att du får sova och kanske ta en lång dusch.Det kommer att göra underverk.
SvaraRaderaViktigt att våga be om hjälp!
ha en fin dag.
Sofia
Massor med kramar till er! Jag håller alla tummar och tår att du får vara frisk och pigg snart igen!
SvaraRadera*Kramar om*
SvaraRaderaFörstår precis hur du känner. Jag kände så här senast nu i veckan när jag inte hade sovit på ett par nätter, medveten om att en moderkaksrest fanns kvar och måste komma ut för att inte orsaka värre tillstånd. Och samtidigt känna pressen att inte bara vara sjuk och ta det så lugnt kroppen behöver, utan finnas till som vanligt för alla tjejerna...
Men hur det än är vilar man ju i ögonblicket, orkar inte tänka framåt för just nu är tillräckligt jobbigt.
Kram Helle
elände! ja, egen sjukdom finns det liksom inte tid och plats för nuförtiden... kan någon komma och avlasta dig lite? stor kram, krya på er!
SvaraRaderaskickar en kram och en förhoppning och tro på att det kommer att bli bättre!
SvaraRaderaskickar en kram och en förhoppning och tro på att det kommer att bli bättre!
SvaraRaderaskickar en kram och en förhoppning och tro på att det kommer att bli bättre!
SvaraRaderaDet låter tufft och du låter stark. Men det låter verkligen som du behöver lite avlastning och en stor, varm kram eller flera. Jag skickar en kram och hoppas att det vänder snart, snart...
SvaraRaderaStyrkekramar till dig vännen!
SvaraRaderaHoppas som sagt att du får lite avlastning och kan vila upp dig, både kroppsligt och mentalt.
Hoppas ni mår bättre hela familjen.
Bara några dagar kvar av februari, sen är det vår!
Stor kram igen.
Det är inte så konstigt att det inte alltid går,i bland är det för tungt!
SvaraRaderaJag förstår om du är sliten. Jag hoppas att du får möjlighet att vila upp dig på ett eller annat sätt. Kram från mig.
Jag känner så med dig, och vet precis hur det känns, och då har jag "bara" en liten att ta hand om. Men skickar en stärkande kram och ljusa tankar om friskare tider. De kommer snart!
SvaraRaderaHej! Jag har kikat in här lite då och då efter att för länge sedan hittat din blogg via Dagtäta Rum. Får lite ont i magen när jag läser vad du och din lilla familj går igenom nu och vill skicka dig lite "tröst". Jag förstår att det är jättejobbigt just nu med små sjuka barn och du också sjuk. Sedan mina barn kom (har tre mellan 1-5 år) har jag varit sjuk så ofta och ändå kört racet med barn och hushåll fast jag bara vill ligga i sängen. Det är hemskt! Vår lille kille var också på sjukhus när han var pyttis. Han fick RSvirus och på det lunginflammation när han var 10 dagar gammal. Just då var det så jobbigt och man kände sig så orolig men han blev helt frisk och visade oss vilken kämpe han är! Ni kommer också att ta er igenom det här, det blir bra! Försök att göra så lite det går och vila medan du är med barnen. Ligga och se på film eller lyssna på sagoband eller så. Och kanske att pappan kan prova att ge lite tillägg i flaska så att du får sova lite längre i sträck någon gång? Jag tror inte att det behöver "störa" den vanliga amningen så mycket och du behöver nog verkligen sova. Det här blev långt men jag bara kände så med dig och fingrarna hamrade på. Hoppas det blir bättre riktigt snart!
SvaraRaderaDet där med att leva här och nu, det går faktiskt inte alltid. Skulle du fått göra det just nu hade inga andra omständigheter fått råda. Men så ser inte verkligheten ut. Att leva i nuet kan man göra när man själv har möjlighet att hålla i rodret. De andra gångerna gör man bäst i att bara försöka hålla näsan ovanför vattenytan.
SvaraRaderaVad jag vill säga är att jag skickar tusen styrkekramar till hela familjen, och jag ber dig att inte vara för hård mot dig själv.
Är det influensa du har så måste du se om "huset" och verkligen prioritera bort för att försöka komma undan en helvetiskt lång konvalescens efteråt. Ju längre man kämpar emot influensan, desto längre blir återhämtningstiden. Det där säger jag av egen, nyss förvärvad erfarenhet!
Stor kram.
Hoppas ni mår bättre nu. Att vara sjuk när man har sjuka barn är fruktansvärt...
SvaraRaderaKrya på Er!
TACK återigen för alla fina tankar, kommentarer, kramar och energier. Jag är fortfarande sjuk, men på bättringsvägen.
SvaraRadera