fredag, februari 06, 2009

Att komma tillbaka

Jag promenerar varje dag. I villakvarteren där jag bor. Uppför branta backar. Över torg. Genom gränder och förbi butiker. Det är jag och barnvagnen. Och min andning.
Det blir något av en meditation. Att bara vara. Lyssna både utåt och inåt. Det är mitt sätt att komma tillbaka. In i min kropp igen. Nudda själen. Hitta balansen.

På söndag funderar jag på att ta mig till shalan igen. Jag längtar efter att rulla ut mattan och få energi av de andra. Att andas tillsammans. Det blir ett lugnt pass i hathayoga. Ashtangan känns för tuff än så länge. Men längtan finns där. Hela tiden.

7 kommentarer:

  1. Vad skönt att du börjar komma tillbaka! Det låter jätteskönt med din gående meditation med vagn :)Lyssna såväl inåt som utåt är jätteviktigt för att känselspröten ska vara fortsatt vassa!
    Själv orkar jag inte gå mycket nu, men det är nog mest för att jag är bekväm. Uppförsbacke med vagn och höggravid mage är ingen hit för flåset...
    Spännande att du ska prova hathayoga!!! Ser fram emot att följa hur det går för dig!
    Kram Helle

    SvaraRadera
  2. Mina barnvagnstunder har också alltid varit meditativa. Så skönt och lungt. Ta väl hand om dig i helgen och pussa gullungen på bilden. kram

    SvaraRadera
  3. Saknar verkligen promenaderna med barnvagn! E vill inte sitta i vagnen några längre stunder nu för tiden och promenadvägarna är som du vet inte lika lättillgängliga där vi bor nu. Löjligt egentligen eftersom vi bor på vischan!
    Hoppas du och mannen fick lite egentid efter att flickorna somnat.
    Kram

    SvaraRadera
  4. Jag minns promenaderna med barnvagnen så tydligt, trots att det snart är hundra år sen, och hur rogivande de var. Fast jag inte yogade då ännu, så var jag övertygad om promenaderna lugnande och meditativa inverkan. Du verkar dessutom ha en så underbar miljö att promenera i!

    SvaraRadera
  5. Åh, jag längtar också efter att få komma igång, men med snitt måste man ju vänta ut läkningsprocessen. Man snart så...

    SvaraRadera
  6. Jag får en sådan längtan till hemmamammalivet och promenaderna när jag läser dina inlägg. Kärleken till en ny liten människa. (Även om jag också inser att det inte är rosenrött hela tiden.) Hoppas du fick yoga lite i helgen. Och försenat grattis till Siri på 1-månads dagen.

    SvaraRadera
  7. helle - att promenera med vagn när man är höggravid är ingen hit. Minns när jag åkte pulka med Signe bara någon vecka innan Siri kom. Puh!
    Och dessvärre blev det ingen hathayoga, min förkylning är ännu inte helt bra så jag valde att promenera med familjen istället. Kanske nästa söndag..

    Camilla - ja, det är något särskilt med att promenera med barnvagn

    Hälsingemamman - förstår att du saknar promenaderna, det är ju inte lika enkelt där ni bor nu, även om ni bor fantastiskt. Och jag saknar ju sällskapet av dig och E. Kram!

    Nina - jag tror absolut att barnvagnspromenader är minst lika rogivande och meditativta som yoga.
    Och ja, jag har fina omgivningar att promenera i. Ska bli kul att se om nästa område (som vi flyttar till i mars) är lika fint. Jag hoppas det.

    Cinks - bebisen är här nu?

    e - jag älskar hemmamammalivet och kommer att sakna det när det inte längre är här, det vet jag.
    Dessvärre blev det ingen yoga, förkylningen har inte riktigt gett med sig än, men jag fick en mysig proemnad med familjen istället, minst lika bra. Och tack för grattis till Siri

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!