måndag, april 06, 2009

Att inte tas på allvar

Vi skolar in Signe på nya dagiset från och med idag.
Ett kommunalt dagis med gott rykte och schysst pedagogik.
Det var i alla fall vad många sa innan vi bestämde oss för att söka just dit.

Därför blev jag både förvånad och lite bestört när inskolningspedagogen bemötte Signes gråt när Signe, av misstag, blev puttad en pojke med "det där var inte så farligt!"
För mig, som bejakar, bemöter och tar alla känslor, stora som små, på lika stort allvar kändes det inte så pedagogiskt.

Jag vet att hon inte menade något illa och jag vet att många föräldrar säger likadant när när deras barn ramlar/blir knuffade/gråter. Men jag säger inte så. För jag kan omöjligt veta hur Signe känner. Hennes gråt är inte min. Det som är stort för henne kan vara smått för mig. Och tvärtom.

Ibland stöter jag på de som tycker att man inte ska pjåska med barn. Jag förstår inte hur de menar. Att säga "hur gick det?" istället för "det där var inte så farligt" är inte att pjåska.
Det är att möta Signe där hon är, utan värderingar.

11 kommentarer:

  1. Jag håller verkligen med. Det är viktigt att låta barn få känna, oavsett om det är skratt eller gråt. Jag vet hur vanligt det är med den kommentaren, att det inte är så farligt. Själv försöker jag känna av situationen... tycker hon själv att det inte är så farligt när hon exempelvis ramlar låter jag det gå förbi. Blir hon ledsen får hon vara ledsen en stund och vi kramas.

    Ps. Det var supertrevligt att fika med dig! Du är precis lika smart och trevligt som jag trodde.

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Vet du, jag arbetar på förskola för tillfället. Och jag håller med dig så väl! Det är så viktigt det där med att det inte är någon annan som ska bestämma vad som är farligt/okej/bra/dåligt/vilken värdering somhelst för någon annan!

    Tack för kloka ord!

    SvaraRadera
  3. Hu, förstår att du reagerar. Alla känslor är viktiga, att man får känna allt precis när och hur man vill.

    Jag säger ofta "det är ingen fara" till N när hon tycker något är läskigt eller obehagligt. Funderar ibland på om det är "rätt" att säga så eller om det är att undertrycka hennes känslor. Jag har alltid upplevt de orden som en tröst, att någon stöttar mig och berättar att situationen är helt som den ska. Hur tänker du där?

    Kram!

    Ps. Jag har lite fina kort på Signe och Siri i kameran, mailar dem till dig någon dag :-)

    SvaraRadera
  4. Håller med! Fast jag tycker att jag ofta ser föräldrar som prackar på sina barn känslor åt andra hållet. Alltså när barnet ramlar så är föräldern blixtsnabbt där och talar om för barnet hur fruuuuktansvärt ont det måste ha gjort och ojojoj och stackars lilla. Detta innan ungen ens hunnit säga aj liksom. Hua! Varför inte bara fråga liksom?

    SvaraRadera
  5. Kloka ord som alltid. Jag försöker också vara så i relationen till E. Att behandla honom som den egna person han är med egna tankar, känslor, glädjeämnen, rädslor och integritet. Oftast går det bra, men visst har jag också kläckt ur mig "Det gick bra, det var inte så farligt" för att försöka trösta.
    Saknar dig och våra vårpromenader i Bromma. Tänk när vi gick och funderade på hur vi skulle göra för att bli husvakter i något av de pampiga husen i Ålsten...
    Kram vännen min, hoppas vi får till en träff snart. I maj kommer jag till Sthlm, riktigt när vet jag inte än. Då bara måste vi ses.

    SvaraRadera
  6. Vi vet ju aldrig vad vår själ bär på, så att ge en kommentar som enbart bygger på den kropp vi visar upp är alltid fel.
    Att vara ödmjuk och öppen inför vilken själ som än finns innanför kroppen är det enda rätta.

    Kram Helle

    SvaraRadera
  7. Jag brukar säga: Hur gick det där? Och om det drar i väg får jag bromsa I som ofta kan bli väääldigt gråtig för inget men då är det ju en kram han behöver och tröst och inte "vara duktig". Man ger sitt barn det man tycker att det behöver. Tyvärr vet jag inte hur perosnalen på förskolan bemöter han i alla situationer men min tanke spontant är att de kanske bemöter barnen just så som Signe blev pga tidsbrist..?

    SvaraRadera
  8. Tävla gärna i min blogg
    ny tävling . Rockefella!
    välkommen!

    SvaraRadera
  9. Som barnskötare med många år inom barnsomsorgen så kan jag inte förstå hur inkompetent man kan vara som häver ur sig något liknande. Det är nedvärderande mot Signe och mot er som föräldrar. Och under inskolningen dessutom. När man skolar in ett barn är det så extremt viktigt att få både barnet i fråga och föräldrarna att känna sig trygga. man lämnar det finaset man har, och vill veta att barnet får det bra. Alla människor kan göra misstag, men att inte vara lyhörd för ett barns känslor är fel.

    Prata med personalen om hur ni känner. Som barnomsorgspersonal måste man lyssna till föräldrarana!

    STOR kram!

    SvaraRadera
  10. Så himla osmart att säga så inför föräldrarna på första inskolningsdagen. Men det är ju såklart aldrig okej att säga så när ett barn gråter. Att fråga "hur gick det?" eller något liknande är ju så enkelt. Och respektfullt. Hoppas att det var en engångsföreteelse och att uttalandet inte speglar det allmänna klimatet på förskolan. Lycka till med fortsatta inskolningen, hoppas att Signe kommer att trivas!

    SvaraRadera
  11. Jessica - vad härligt att du bemöter Zoe så!
    Och tack för komplimangerna, jag kan bara säga detsama till dig! Vi får väl ta en fika snart igen, kanske med småtjejerna, det vore kul att se dem leka

    Emma - Och tack för att du tar med dig det bemötandet i ditt jobb!

    Jenny - jag tänker likadant som du när det gäller att säga "det är ingen fara". Det handlar liksom om något helt annat. Att finnas där som en trygghet.
    KRAM

    Hanna - ja, absolut, föräldrar som lägger ord i munnen påsina barn och förklarar hur ont det gjorde eller hur ledset barn är finns det också gott om. Inte bra. Tycker jag.

    Hälsingemamma - vi är ju inte mer än människor, jag har också kläckt ur mig det... och det är ju ingen fara om det händer ibland, det är ju när man alltid säger det som barnet får fel signaler.
    Och i maj SKA vi bara ses! Kram

    Helle - viktig tanke - att skilja på kropp och själ!

    issevisse - ja, tidsbrist är nog boven när det gäller mycket på förskolor. Tyvärr.

    Nikita- tack för inbjudan

    Caroline - tack för fina ord! Jag ska absolut prata med personalen

    Att vara mamma- jag kommer att vara med hela den här veckan och nästa vecka och än så länge är jag över lag väldigt nöjd med personalen så jag hoppas verkligen att det här var en engångsföreteelse. Kram

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!