måndag, maj 25, 2009

När det är svårt att ducka

Det finns lite gegga i familjen. Sådant som tar energi. Jag vet att jag väljer mitt förhållningssätt, men ibland blir jag alldeles för trött av att ducka och kasta silvernät. Så för elfte året i rad undrar jag hur sommaren ska bli med den där jävla geggan.

Förra året lovade jag mig själv att jag inte skulle utsätta mig för samma sak på min lediga tid, min sköna sommar. Det är inte första gången jag lovat mig själv det. Jag tror och vill ju liksom att det ska bli bättre.

Jag lämnar inte ut någon eller något, men det handlar om in í helvete för mycket alkohol och en massa bitterhet. Människor som ömkar sig, tisslar och tasslar och ibland inte ens bemödar att gå undan för att spy galla. Människor som tror gott om sig själva och smutskastar andra. Människor som jag vill att mina barn egentligen ska ha en god relation till, eller i alla fall en relation som de själva väljer, men just nu har jag svårt att förhålla mig och vara neutral.

9 kommentarer:

  1. Åh, jag kommer ihåg att du, när det nalkas sommar, skriver om det här. Måste vara jättejobbigt.

    Men är det bara på somrarna som ni "berörs"? Kan ni inte låte bli att träffa dem?

    Jag tycker att det är viktigt att markera, även fast det är svårt.

    SvaraRadera
  2. Hej, jag läser inlägget och ryser till. Det du beskriver, hua, det är så jag känner och det är så mina tankar går med.
    Jag säger varje sommar - aldrig mer. Jag tänker att jag som mamma måste se till att min barn slipper skiten. Men jag gör inget, jag vågar/orkar inte. Jag tänker att det bara är att le och vinka, precis som i Madagaskar - le och vinka. Jag har gett upp tanken att geggan kommer att förstå vad jag menar iaf.
    Kram från mig och tack för att du skriver.

    SvaraRadera
  3. Det är så olidligt att kämpa i gegga. Känner igen det du skriver med bitterhet hos personer i närheten. Att livet inte blev som de hade tänkt, och att de aldrig accepterar detta faktum. Det tar så mycket energi att stänga av kanalen som sänder samma slinga gång på gång. Men försöker förtrösta mig med att deras kamp är nog värre än mitt utanförperspektiv. Hade de vågat yoga hade de förmodligen aldrig stannat i sin bitterhet. Jag har mitt yogavaccin.

    Kram Helle

    SvaraRadera
  4. Ord som berör, jag vet hur det känns är själv där....det förstör, tär och förgör...man måste välja för att överleva!♥ Tack för din uppriktighet!

    SvaraRadera
  5. Hej, jag befinner mig också i en liknande situation och lovar mig själv år efter år att jag inte ska låta mig beröras av dessa människor. Tyvärr trillar jag dit gång på gång. Känslor är svåra att styra. Men jag kämpar på och hoppas att du lyckas med det i sommar!

    En helt annan fråga, (jag skickade en fråga för längesedan ang nybörjare yoga och DVD =) jag undrar om Yoga fungerar när man har foglossning? (förra barnet hade jag besvär i 2 år efter förlossning, vill inte hamna där igen). Påverkar många yoga övningar bäckenet? ser så ut för mig som lekman. Jag VILL så gärna börja med det är rädlsan att förvärra foglossningen som håller mig tillbaka just nu.

    För övrigt tack för en mycket intressant och inspirerande blogg!

    SvaraRadera
  6. Minna - det är personer på mannens sida. Mannen vill träffa dem. Det är en svår situation. Och det är inte alltid jobbigt, vilket gör att det också blir svårt. Skulle det se likadant ut varje gång vi ses så skulle nog varken han eller jag tveka. Men nu tror vi liksom att det ska bli bättre, varje gång.
    Ja, du vet....Konfrontaterat har vi gjort, men det funkar inte, bara för stunden. Så jag vet inte riktigt...

    Carina - tack för din kommentar och tack för att du delar med dig. Vi är nog många som lider av samma sak.

    helle - ja, shit, tänk om jag kunde få de här personerna att yoga och meditera, då skulle det vara en helt annan sak :)
    Men visst, de har det värre, jag försöker "trösta" mig själv med det, och är glad att jag kommit en liten bit längre på min resa

    Therese - tack snälla för din kommentar och för att du delar med dig. Och tack för intressant blogg, jag gillar ditt sus och dus med dina fem barn :)

    Anonym - Och jag hoppas att du också lyckas med ditt kämpande! Det är tufft, och vi verkar vara många därute som tragglar i samma gegga. Det är trist att det ska behöva vara så, men det är väl en del av livet...tyvärr...
    Angående din fråga om yoga och foglossning så tycker jag att det är bäst at du rådfrågar en erfaren och utbildad yogalärare. Det jag vet är att gravidyoga är anpasast till den gravida kroppen och har fokus på att stärka bäcken och inte belasta. Det finns två väldigt bra yoga-dvd som jag vill rekommendera, men jag tycker fortfarande att det är bäst att du kollar med en erfaren yogalärare. Vill du ha namn så får du gärna mejla mig.
    De dvd som jag vill tipsa om hittar du här:
    http://www.amelia.se/shop/gravidyoga/
    http://www.vattumannen.se/Product.aspx?ProdNo=HOHI-01
    Sedan har även Elisabeth Serrander skrivit en bra bok som heter just Gravidyoga. Lycka till!

    SvaraRadera
  7. Tack snälla för svar, jag ska genast kolla upp dessa DVD'er. Den du rekommenderade från TryggHansa är på väg =)
    Jag hoppas, hoppas att jag kan hänga med trots den envisa foglossningen. Annars bara vänta tills kroppen läkt vidare och använda den senare.

    Vi ska flytta till sundbyberg så jag ska absolut försöka hitta yoga instruktör där också.
    Tack för inspiration!

    SvaraRadera
  8. Tjockalocka - ja, shit, du har ju din gegga.så jag vet att du vet!

    Anonym - Vad kul att du beställt mamma-baby-yoga, den är suverän. Ska ägna den ett alldeles eget inlägg, det har jag lovat tjejen som gjort den.
    Lycka till med flytt till Sundbbyberg. Där bodde jag mina första år i den här staden, för nästan elva år sen. Gillar den lilla staden, hoppas att ni kommer att trivas.
    Och tack själv, för att du är här!

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!