fredag, juni 12, 2009

Ibland orkar jag bara inte..

Idag kom mannen hem och räddade mig. Jag mötte honom, gråtandes i dörren, och sprang sedan bara rakt ut i trädgården. Då kändes det som om jag skulle gå sönder, som om jag faktiskt bara ville fortsätta springa och aldrig någonsin komma hem mer.

Det har varit några jobbiga månader med en väldigt orolig liten S. Hon går inte upp i vikt som hon ska, men trots ersättning och smakportioner med mätthet som följd så vill hon fortfarande inte roa sig själv någon längre stund. Att ständigt bära henne när hon är vaken tär på krafterna. Och oron för att hennes gnällighet beror på något annat finns där också. Så klart.

Att ha en trotsig "jag kan själv"-tjej vid sidan av gör inte saken lättare.

Idag brast det. Och jag har varken varit pedagogisk eller särskilt vuxen i mitt sätt mot barnen.
Jag behöver inte höra att jag är en bra mamma ändå, det vet jag. Jag behöver inte heller höra att det här händer alla, det vet jag också.
Jag behöver egentligen bara få avreagera mig. Och krama systrarna som kommer på besök över helgen.

18 kommentarer:

  1. Tänker på dig.
    Stor kram!

    SvaraRadera
  2. Bra att du ventilerar! Tänker också på dig. Kram!

    SvaraRadera
  3. Att få springa iväg och andas i egen takt är nödvändigt när det ibland blir för mycket! Hade aldrig klarat av mina småbarnsår om jag inte fått egentid lite då och då! Jag kan säga att det fortfarande behövs då tålamodet ständigt prövas!♥

    SvaraRadera
  4. Har du någon användbar BVC-kontakt?

    SvaraRadera
  5. There's nothing like an "ugly cry" every now and then to clear the air. Hoppas du får en skön helg.

    SvaraRadera
  6. :-( :-( :-(

    Stakkars deg. Det er jammen ikke bare-bare a ha to sma. Sier jeg, som har en 18-mndr liten bestemt mann hjemme og en 25-ukers datter pa heving i magen.

    Kan du fa litt avlastning? Barnevakt noen timer i uken? Det skal jeg ha, nar nr 2 kommer, fordi jeg vet at jeg vil trenge avlastning nar jeg er i permisjon utover det mannen kan gi for og etter jobb.

    Sa slitsomt at dere bekymrer dere for mat og at hun legger pa seg osv. Det virker som det er vanskelig a fa til den perfekte balansen. Noen babyer er slankere enn andre. Vokser hun som hun skal i lengden?

    SvaraRadera
  7. Ja men gud ja. Herregud. Ibland fattar jag inte att jag överlevde det första året med en kolikspädis och en 1,5-åring som bara gnällde och skulle "sällv!".

    Fattar att det är slitigt. För det ÄR det.

    Vet bara att jag antagligen får pröjsa ungarnas terapi i vuxen ålder efter allt galenskrikande... ;-D

    SvaraRadera
  8. Huvva, stackare! Bra att du skriver av dig lite, och hoppas du får många fina kramar av systrarna.

    SvaraRadera
  9. Åh, såna dagar. Så små barn. Bra att få det ur sig. Vilken tur att de växer också och att det inte varar för evigt. Kram

    SvaraRadera
  10. Ventilera är SÅ bra och att gråta också! Kramkram!

    SvaraRadera
  11. Ja jag tror att det är HELT nödvändigt att bryta ihop för att kunna komma igen ibland. Det är kroppens ventil tror jag. Ibland måste man lyfta på locket och släppa ut. Skickar en kram på vägen

    SvaraRadera
  12. Fasiken vad bra du kan uttrycka dig! Jag KÄNNER hur du mår i dina ord.

    Hoppas innerligt att du kan andas och mår bättre idag lördag!

    STOR kram från mig, Caroline

    SvaraRadera
  13. C - tack snälla!

    K- tack!

    Therese - Egentid är alltid viktigt, även innan jag hade barn var det viktigt för mig. Nu är det superduperviktigt

    Anette - absolut. De är suveräna och håller kontakt. Men jag saknar min förra bvc-kontakt, hon var verkligen engagerad och kändes äkta på ett helt annat sätt än min nuvarande. Men i och med flytten så kändes det bra att byta.

    Judie - ugly cry - gillade det ordet. Även om jag tycker att gråt är väldigt vackert. Fast jag förtsår ju vad du menar! Och tack!

    Anonym- tack för dina ord och grattis till bebis nummer två i magen :)
    Barnvakt några timmar i veckan har jag dessvärre inte nu, men den tidern kommer tillbaka när min utbildning är klar. Nu blir det barnvakt de timmar och dagar jag går i skolan. Ytterligare barnvakt funkar dessvärre inte för oss. Men det är så det ser ut just nu. Och sedan finns ju mannen här. Så klart.
    Siri har inte växt ordentligt på längden heller ,men jag hoppas, hoppas, hoppas att hon gjort det ordentligt till nästa gång vi ska till bvc (efter midsommar)

    Tjockalocka - jisses, det lät verkligen tufft att ha en kolikspädis och en 1,5-åring. Men man fixar det ju, på något underligt vis. Och du får väl skicka barnen till mig om några år ;)

    Frida - många fina kramar har det blivit, skönt och välbehövligt!

    Julia - tack!

    Kajsa - ja, det är en himla tur att de växer. Och lite sorligt också. Mycket blandade känslor när det gäller barnen.

    Nina - ja, du har helt rätt. Kram tillbaka

    Borgarbrackan - Ja, det är nog så, att det är kroppens ventil, precis som du skriver. Tack för kramen

    Caroline - Idag lördag kan jag andas och mår bättre, tack snälla för fina ord!

    SvaraRadera
  14. Och bloggen är ju också din egen plats, där du får avreagera dig. Det är också bra! Njut av umgänget med systrarna och kram

    SvaraRadera
  15. Anna - ja, bloggen är verkligen min egen plats. Den får sin tid, nästan varje dag. Och det betyder mycket för mig. Det gör fina kommentarer också. Tack för din.

    SvaraRadera
  16. Skönt att du har en trädgård att springa ut i, en man som kan ta hand om barnen när du springer ut och systrar som är barnvakt! UTNYTTJA alla dessa personer!

    SvaraRadera
  17. Magda - ja, det finns en massa andningshål i mitt liv. Tack och lov. Och tack för din kommentar!

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!