Det finns stunder som stannar livet. Som jag vill minnas tills jag dör. Som jag vill plocka fram när det är tungt och geggigt.
Som den där första natten på bb, med en nyfödd Siri. Hennes silkeslena mörka hår under mina händer. Doften från fosterfett. Ljudet från de tysta stegen utanför hotellrummet. Smaken i munnen efter alla timmars värkar. Synen av en sovandes man bredvid, han som coachat mig till detta underverk.
Eller som den sista dagen vid Stilla Havets kust, ungefär vid den här tiden för ett år sedan. Doften av tång. Smaken av saltstänk. Den skrovliga stenen under fötterna. Blicken mot valfenan längre ut vid horisontetn. Ljudet av vågor mot stranden.
Och det är också så jag gör. Minns, med alla sinnen. Jag ger varje sinne sin alldeles egna stund, ibland fem minuter, ibland längre än så. Minns hur allt doftar och smakar. Minns vad jag hör, ser och känner. Ett sinne i taget.
Nu åker jag snart iväg på sommarens semester. I Hälsingland och Medelpad. Och vid havet i Roslagens skärgården, ända ute i havsbandet. Jag hoppas att jag tar med många sinnesminnen hem igen.
Du skriver så vackert! Hoppas semestern blir fin.
SvaraRaderaHoppas ni får en fin semester. Jag befinner mig i Kroatien just nu och vi har det jättehärligt! Kram Johanna
SvaraRaderaÅh va vackert! Med all säkerhet har du vackert vackert i sinnet med dig tillbaka. Ha det skönt!
SvaraRaderaJag är ego - saknar dina inlägg! :)
SvaraRaderaFrida - tack snälla! Och ja, semestern har varit väldigt fin.
SvaraRaderaJohanna - skönt med resa till Kroatien, hoppas du hade det bra.
Annika - ja, det finns mycket vackert i mitt sinne nu. Tack för kommentar!
Frida - och nu är jag tillbaka! Gulligt av dig att sakna mina inlägg