Mening eller slump?

Häromdagen satte jag upp ett anslag på mitt yogaställe. Anslag om fler träningsklienter. Igår var jag där och lämnade visitkort. Jag lämnade alla jag hade med mig, men sparade ett i visitkortshållaren. Ifall att.
Senare samma dag åkte jag in till banken för att få det sista studielånet beviljat och utbetalat.
Jag visste redan innan att jag inte skulle träffa min vanliga bankman, han hade fått förhinder men bokat in mig hos sin kollega.
Kollegan var trevlig och tillmötesgående, men hennes dator var inte lika samarbetsvillig. När den kraschade ihop och vi väntade på assistens frågade hon mig vad jag ska använda pengarna till. När jag berättat om utbildningen till samtalsterapeut var hon nyfiken och ställde intressanta frågor.
Sedan kom hennes kollega, datorn började fungera, lånet skrevs under och betaldes ut och jag var på väg att gå. Då frågade hon mig, på fullaste allvar, om hon kunde boka tid hos mig.
Det visade sig att hon länge tänkt ringa en terapeut, men att hon hindrats av att hon inte hittat någon som hon känt tillit till.
När vi hittat en tid som passar oss båda, bytt kontaktuppgifter och hon fått det där sista visitkortet sa hon:
"Vet du, jag tror att det var meningen att just jag skulle hjälpa dig idag när din vanliga kontakt inte kunde"

Och ja. Jag tror att det var meningen. Eller så var det slumpen. Eller så samspelade de båda. På ett alldeles ypperligt vis. För mig. Denna gång.