måndag, augusti 31, 2009

Levnadskonstnär

Hon kryper nu. Lilla S. Eller snarare hasar sig fram. I en alldeles rasande fart.
Det hände från ena dagen till den andra. Sådär som det nästan alltid är med barn. Det var bara det att jag och mannen liksom glömt det. Så de där grindarna vi skulle köpa till trappan, men tänkte ta lite längre fram, måste nu panikköpas.
Och så måste vi städa huset. Ordentligt. Och plocka undan. Det bildas liksom en massa vita strimmor av damm på lilla S kläder. Och hennes fuktiga små händer kommer ju åt överallt, och allting.

Men det är en härlig tid. En tid av hänförelse och fascination. Och en tid då lilla S bara inte kan komma till ro på dagen. Hon vill i-n-t-e sova när världen är så stor. Och jag förstår henne. En av mina studievänner kallar henne för levnadskonstnär, och ser och lär. Det tycker jag är klokt av honom.

10 kommentarer:

  1. Åh, vad häftigt! Lilla S är verkligen inte så liten längre! Jag både längtar och bävar inför att L ska ta steget. Hon har redan (ve och fasa) på märkligt sätt lyckats ramla från sängen trots att hon låg längst in och endast var obevakad i 5 sekunder. Det är ett levnadssätt som ska förändras, precis som du säger. Plötsligt ska allt anpassas igen. För visst har man glömt hur snabbt det faktiskt gick sist också.

    SvaraRadera
  2. Så det kan alltså vara så. Att bebisarna har svårare att komma till ro på dagarna när de lär sig krypa och annat? Vår dotter lärde sig krypa för typ en månad sen och hon har aldrig varit så svårsövd på dagarna som nu, jag är nästan gråtfärdig vissa dagar när hon är hur trött som helst men vägrar sova. Går det över sen då?

    SvaraRadera
  3. Det är bara att se och lära! De små är experter på att vara här och nu. Även om de ålar fram och välter allt i sin väg.
    Kram Helle

    SvaraRadera
  4. Fantastiskt! Åh va roligt! men...sover hon på nätterna då?
    haha, känner igen det där med vita dammstrimmor...fast här är det ju hundhår både högt o lågt!
    ses torsda!
    kram!

    SvaraRadera
  5. Visst är det härligt! Min yngsta är två år och helt underbar att studera. Klok studievän du har! Levnadskonstnär - så ska jag tänka när jag håller på att bli galen av barnfingrar och leksaker högt och lågt!

    kram
    a

    SvaraRadera
  6. Precis så är det! Frustration, längtan och lite oror :)

    Du kanske kan sy en sparkdräkt i wetextrasa till Lilla S så får ni städat på en gång? Det låter ju som en reklam det där "kommer åt överallt och allting" ;)

    SvaraRadera
  7. Se och lär. Ja det är ett gott råd till alla som har ynnesten att umgås med små små barn.

    SvaraRadera
  8. k- jag vet, olyckan är framme så snabbt, så snabbt. Det är som att det är på sekunden som deras små kroppar plötsligt inser hur de ska göra något nytt. Och så hinner varken vi eller dem med.

    Alexandra - Det här med att krypa är ju det största de är med om de små, sägs det. Plötsligt kan de förflytta sig. Det är större än att gå tydligen. Så kanske är det inte så konstigt att de liksom inte vill sova på dagarna. De vill ju utforska världen i stället. Världen som helt plöstligt är så stor. Jag känner verligen igen det där med att försöka få en bebis och sova och sedan vara helt gråtfärdig själv. Det är intensivt och jobbigt att ha en övertrött krypling vid sin sida. Och alldeles, alldeles underbart. Hoppas att din lilla sover lite bättre snart!

    Helle - ja, mina barn är mina läromästare i konsten att vara här och nu. Det är jag glad för.

    Fröken blund - hon somnar, ovaggad, klockan sju på kvällen och sover till halv sex-sex på morgonen. Så jag får tack och lov imn sömn. Ses snart! Kram

    Alexandra -ja, han är klok min studievän. Väldigt klok.
    Hoppas att du kan se levnadskonstnären i din tvååring nu!

    Evasleva- haha, ja en sån dräkt vore väl kalasbra. En ny reklamhit kanske?

    Kajsa - Inte sant?!

    SvaraRadera
  9. Häftigt! Det är så speciellt när de klarar av att ta sig runt själva. Först går det inte, inte, inte. Men så plötsligt så bara släpper det. För det är ju så när man lär sig med kroppen. Det är liksom allt eller inget ofta:D Känner igen det där med sömnsvårigheter när det händer mycket i kroppen. Fast för oss är det mest på natten... Och levnadskonstnär är ju ett kanonord. Det tror jag alla barn är. Och vi får lära oss av dem om vi bara har tid och ork.

    SvaraRadera
  10. Anna - oj, ni har fortfarande jobbiga nätter, tufft!
    Men visst är det alldeles fantastiskt ändå, trots sömnbrist, att ha sådana härliga levnadskonstnärer omkring sig.

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!