Jag simmar i havet. Varje dag.
Fram och tillbaka mellan vår och grannens brygga.
I nästan fyrtio minuter.
Det är en ynnest att kunna göra det. Att havet, så här långt ut, är så pass varmt. Att just jag får vara just här, i skärgården.
Efter några simtag innfinner sig det där magiska lugnet som jag annars bara upplever när jag yogar och mediterar. Men eftersom de här simturerna är så få så slår de faktiskt både yoga och meditation. Med råge.
Men åh, så underbart!
SvaraRaderaFörstår att du njuter till fullo.
Ljuvligaste ljuvliga!
SvaraRaderaJag förstår precis din känsla, havet är mäktigt och omslutande. Glad för din skull!
SvaraRaderaSå sköööönt
SvaraRaderaVad härligt! Jag tycker också att det är få gånger man känner sig så levande som vid de där badstunderna på sommaren. Man vill kapsla in den känslan till de mörka tiderna kommer igen.
SvaraRaderaAnna - åh, jag längtar redan tillbaka. För nu tror jag att de där simturerna är över. För det här året.
SvaraRaderaNina - jaaaa...
Annika - ja, omslutande och mäktigt är det, havet...
Uttrycksrum - jaaa..
borgarbrackan - ja, jag försöker behålla den här känslan, länge länge..