Det finns en brant backe i skogen strax intill där jag bor. Vanligtvis springer jag nästan uppför den, med barnvagnen. Idag var den tung och seg. Men upp kom jag, och ut kom jag också, även om det också var tungt och segt. Det mesta är det nu. Men så ringer min kloka farmors ord i öronen "en halvtimmes dagsljus, frukt och grönt var da, gör att du är gla". Ibland är det tur att jag har kloka människor omkring mig, även om just min farmor är död sedan många år.
Och jag är glad att jag tog den där promenaden, och till och med orkade köra några magövningar när jag kom hem. För annars känns det just nu som jag är den jag inte vill vara. Jag är den som inte orkar ens det mest naturliga. Som att ta en varm dusch. Eller gå upp på natten och ta hand om ett ledset barn. Jag vill bara ligga under mitt duntäcke och slippa göra något alls.
Tröttheten lockar fram det i mig.
Höstmörkret lockar fram det i mig.
För det är nog som en av mina bloggläsare skriver i en kommentar; "det värsta kanske inte är att man inte orkar städa och annat. Det värsta är att brist på sömn och krävande barn kan locka fram ngn man inte vill vara, och någon man inte känner igen"
Precis så är det. Och det skäms jag nästan för. Men bara nästan. För jag vet att jag inte är ensam. Det är egentligen ingen tröst men ändå en slags livboj att klamra mig fast vid.
Du får vävt ihop dina ord så fint idag, fast det är jobbiga saker du skriver om. Jag är övertygad om att de flesta av oss kan skriva under det du skrivit idag, för vårt sämre jag kommer ohjälpligt fram när vi är trötta och allt är sirap. Stor, varm kram!
SvaraRaderaÅh tröttheten är det värsta, idag tror jag att du verkligen sätter ord på det många känner igen. Det är ju till och med en tortyrmetod, att se till att människor inte sover, så det är klart att det känns. Ingen vill vara trött och håglös, men du har tagit dig ut idag, ge dig själv cred för det, även om det inte är exakt det du vill göra. Kram!
SvaraRaderaMan får ha såna perioder i livet...huvudsaken är att man inte stannar i det för länge och utvecklar en djup depression eller så..var rädd om dig och tänk att det inte varar för evigt. Kram
SvaraRaderaDet är så ibland. En mörk period kombinerat med för lite sömn är tungt, tungt, tungt. Ta hand om dig och ge dig själv mycket kärlek. Vi är många där ute som förstår precis. Jag förstår precis. Men det vänder. Jag hoppas det vänder snart också. Skickar tankar, energi och stor kram till dig
SvaraRaderaJa, ibland möter man onekligen sig själv och ser en människa man inte vill vara. Men du ser det, är inte ovetande och förstår också varför det är så här. Det blir bättre, det blir det garanterat och du är absolut inte ensam. Hur mycket man än älskar sina barn kan deras alla omedelbara behov som måste tillfredsställas NU! kännas övermäktiga. Men man tar sig igenom det på något sätt - mer eller mindre stolt över hur man hanterade olika situationer. Det blir bättre! Kram!
SvaraRaderaEller att acceptera att man är den man är? Att vara en vanlig människa är kanske inte alltid så tjusigt men kanske helt ok egentligen. Den här årstiden är tung för många, så är det bara.
SvaraRaderaKram Anette.
Nina - ja, vårt sämre jag kommer ohjälpligen fram när allt är sirap. Men idag är det lite lättare att vada i sirapen. Solen har lyst på min näsa. Jag och barnen har haft hinderbana och byggt koja i källaren och så blev det en lång, lång skogspromenad
SvaraRaderaAnnika - jag har kommit ut tre dagar den här veckan och jag försöker ge mig själv cred för det. Det är inte alltid lätt att komma ut men väl i skogen och framförallt efteråt känns det suveränt. Det är precis det jag behöver för att må bra.
Toril- visst är det så att man får ha sämre perioder i livet, så är ju livet. Tack för kommentar!
Anna ser dej - jag hoppas verkligen att det vänder för dig också.
Anna fredag - ja, det blir bättre. Det känns redan lite bättre. Min farmors ord gör att jag kommer ut på min dagliga skogspromenad och det gör underverk just nu. Tack för kommentar
Anette - ja, jag har nog accepterat den jag är, för ganska länge sedan.Men ibland är det tungt att acceptera den här sidan som faktiskt känner sig irriterad på barnen när det verkligen inte är deras fel. Tack för kommentar!
trötthet, eller snarare sömnbrist, och höstmörker är verkligen en ödesdiger kombination. en mycket klok kommentar, jag känner också igen mig. och det är hemskt att känna så! jag hoppas det lättar för dig, snart...
SvaraRaderaFru a - och jag hoppas att det lättar även för dig, snart snart...
SvaraRaderaKämpa på vännen. Snart är sommaren här igen.
SvaraRaderaHa en trevlig första advent
mammaxtre - tack för dina ord. Men jag är inte redo för sommaren än :) Och nu är det avdent och snart december, då brukar det lätta!
SvaraRadera