Kurragömma är favoritleken. Och att leka båt och ramla i vattnet och bli räddad. Ibland får Siri vara den farliga hajen som jagar oss, då kiknar båda av skratt.Vi för kamp mot teven och nappen och blöjorna. Teven för att hon gärna vill titta på den, länge och mycket. Nappen för att vi så sakteliga ska sluta med den, helt, och just nu bara försöker använda den vid akuta tillfällen. Det går sådär. Blöjorna för att hon gått tillbaka till dem efter sommaren då vi nästan fick henne att sluta.
Men jag tänker, som med så mycket annat, att det är så just nu och att det får vara så, det går inte att stressa fram något. Barn lever här och nu. Och det vill jag också göra.
Lägg napparna i ett kuvert och skicka till tomtebebisarna. Låt Signe önska sig det hon helst vill ha från deras tomteverkstad. Gör ett "byte" och brätta för henne att hon är stor tjej nu, hon klarar det, och ni med;-)
SvaraRaderaJag lovar att det är en större grej för er än för henne=)
Du är som vanligt vis. Tids nog. Det ÄR inte panik om saker och ting inte sker nu-nu . Vi försöker också intala oss detta med blöjor, sömnkrisande och annat. Jag tror att om man bara har det någonstans i medvetandet så för man undermedvetet en tillräcklig kamp och Signe signalerar säkerligen när hon är redo. Jag brukar för egen del tänka att "så här är inte Rubinen när han är 14 år"...
SvaraRaderaFör övrigt låter det ju som att ni har det mycket fint ihop! Kram till er!
Var sak har sin tid. Är det ngt man vet är det att allt detta som du nämner löser sig i slutändan ändå. Vad gäller nappen så fick vår yngsta son lägga sina i ett kuvert som han själv sedan fick lägga i brevlådan. Vi skickade dem till en bebis som behövde dem bättre. Inga nappar hemma, och han själv hade skickat iväg dem. Jobbigt en natt och sedan var det över. Allt löser sig. Ha en bra dag.
SvaraRaderaVi har precis samma problem. Jag försöker ta det hela med ro och tänka på det som du säger att det bara händer här just nu. Läs gärna om hur ljuvligt vi hade det igår :-). Min värsta dag/natt som tvåbarnsmamma hittills. Tänker på er! Stor kram!
SvaraRaderaStora Signe. Det är mycket upp och ner och, precis som du skriver, det kommer när det kommer. De måste få göra saker i sin egen takt och bestämma själva i det som går. Du är en klok människa, du. Det är bra att det får lov att vara som det är. Just nu. Kram
SvaraRaderaAnette - det är så det är tänkt, att Signe ska lämna napparna till tomten (men att han sen ska ge dem vidare till tomtebebisarna var en bra idé, tack!). Hon önskar sig godis mest av allt, att få godis och att få äta det, lila och grönt ska det vara (vi äter inte godis hemma men hon tycker att det är SÅ spännande, så nu är det dags att få smaka)
SvaraRaderaK - jag brukar också tänka det, att inga normala och friska barn har napp och blöjor när de är i skolåldern!
och fint ihop har vi det, verkligen. Kram och tack för kommentar!
mammaxtre - ja, vi funderar på något liknande, att ge napparna till tomten som sedan får ge dem vidare till tomtebebisarna. I gengäld får Signe godis, som hon önskar sig mest av allt i hela världen just nu :) Tack för kommentar!
W och E´s mamma - den ljuvliga dagen känner jag igen, jag har haft många sådana, men jag hoppas att du bara hade den där :) Och tänk på att W´s trots är helt naturligt nu, han har blivit storebror och fått konkurrens. Kanske är det inte trappstraff han behöver utan en hel massa kramar, trots skrik och bråk. Jag är lite emot Nanny-stuket, men tror att det finns fall då det kan behövas med en timeout
Anna ser dej - upp och ner, ja så är det och det känner ju även du igen. Kram och tack för en fin kommentar!