När Stora S var liten följde jag en blogg vars innehåll mest handlade om innehavarens sömn och icke sömn. Hon hade en bebis som inte ville/kunde/tänkte sova. Jag minns att jag ibland undrade hur någon kunde vara så upptagen av sömn.
Nu förstår jag. Med råge.
Stora S har nästan alltid sovit bra. Lilla S gör det väldigt sällan. Återigen är vi tillbaka i varannan-natts-träsket. Återigen sover jag i källaren med öronproppar för att fylla på med lite energi de nätter som är mina.
Men det räcker liksom inte. Energin fylls aldrig riktigt på. Det finns så att det räcker för familjen och skolan. Men inte till mig. Inte bara till mig. Jag orkar inte träna. Jag orkar inte träffa vänner.
Och jag orkar definitivt inte ta hand om huset. Det kräver en storstädning och har gjort så länge. Inte för att det viktigaste i livet är att städa, men nu behöver vi verkligen städa. Så är det bara. Det börjar bli riktigt äckligt här.
Men. Jag. Orkar. Inte.
Jag. Vill. Bara. Sova.
Håll ut! Jag vet att det är urjobbigt och tungt och att som du säger "man fyller aldrig riktigt på energin", men det kommer en dag då man kan glömma de förfärliga kvällarna när man satt och önskade kompisarna, som var på besök, all världens väg så att man kunde få sova.
SvaraRaderaSkickar lite energi kramar!
Visst är det intressant det där att hur mycket empatisk och inkännande man än försöker vara i problem som andra har, är det först när man står där i samma situation som det riktigt går in. Det viktiga är väl att respektera upplevelsen hos den andra och hoppas på att det motsvarande gäller för en själv.
SvaraRaderaJag förstår att ni har det jobbigt. Vi har två barn som i ganska täta perioder sover som krattor och som alltid gjort det. Jag är helt funktionslös utan sömn, maken funkar bättre, men nog tär det på oss. Och som du säger, allt utom just det allra viktigaste praktiska får stå tillbaka. Jag intalar mig, precis som du så vist skrivit i tidigare inlägg, att det går över, det kommer en tid när jag inte minns annat än genom dagboksanteckningar och gråa hår de här åren och t o m kommer se tillbaka på dem med ett romantiskt skimmer.
Fast just nu när jag lyssnar på dottern som vägrar somna för sin em-lur, så har jag svårt att se att det skulle bli romantiskt. Någonsin. Stor kram!
Jag vet bara ett tips som funkar när inget annat gör det. Att sova när barnet sover, d v s att lägga sig samma tid och att sova middag samma tid.
SvaraRaderaSen finns det en massa andra tips också men när man är aptrött är mitt ända råd att sova samtidigt som barnet coh lägga allt annat åt sidan.
Stor kraftkram!!
Jag ska inte klaga för min lilla M somnar oftast om efter att jag har ammat. Men börjar känns jobbigt att inte ha sovit en hel natt på över 8 månader så jag förstår hur du känner dig..Men eftersom jag har två större barn så vet jag att tiden går såå fort med små barn.. om det nu kan vara någon tröst..
SvaraRaderaÖnskar dig all obruten sömn du är värd! Kram
SvaraRaderaDu är inte ensammen, våran mini sover inte heller. Han är 1 år & 3 månader, en normal natt vaknar han 10 gånger- under förkylning/tandsprickning många gånger fler. Just nu undersöker vi om det är någon form av allergi som väcker honom under nätterna. Nästa vecka kommer provsvaren och vi ber att det ska komma fram nåt svar på vad det kan vara. Håll ut!! kram från g´s mamma.
SvaraRaderaHej vännen! Vi har begärt offert på städning och det kostar inte så mycket numera när de drar av hälften. Det gör de redan på fakturan. Ni har inte funderat på hemstädning? Vi ska börja med det nästa vecka och det ska bli SÅ skönt! Jag orkar bara inte hålla på att städa vårt stora hus. Istället vill jag lägga energi på annat och slippa må dåligt av smutsen som blir. Två gånger i månaden och 3,5 timma per gång. Fundera på saken. Vad jobbigt att du inte får sova ordentligt! Det som man så väl behöver. Vad bra att ni hjälps åt så att ni båda får sova ut ibland. Jag förstår om du ahr det kämpigt, men det vore verkligen kul att ses framöver. Hoppas att det fungerar för dig. Stor kram!
SvaraRaderaHm, kan det möjligtvis ha varit min blogg? ;-)
SvaraRaderaUsch, jag vet hur det är... Det är fruktansvärt att inte få sova. Nora vaknar fortfarande minst en gång per natt av drömmar och Agnes vaknar 1-3 gånger/natt. Tack och lov är hon lätt att lägga, somnar själv i sängen, oftast utan knorr. Nora däremot kunde man få krångla med jättemycket när det var sovdags.
Jag har inte sovit en hel natt på 3 år. Ibland undrar jag om jag håller på att bli tokig. Även om jag sover borta så vaknar jag för att kroppen är så van vid det.
Jag förstår precis vad du menar med att energin inte räcker. Det är alltid någon/något som hamnar i kläm.
Mitt sätt just nu är att köra på i 190 för att slippa känna att jag är trött. Ingen bra grej känner jag...
Hoppas det löser sig snart, för oss båda.
Kramar till dig från en medsyster
Och så de dagar när jag kommer till jobbet och känner mig ok och inte aptrött, då kan jag ändå få kommentaren "Oj vad du ser trött ut". Öh ja? Så här ser en 38-årig småbarnsmorsa ut på morgonen. Och då tycker jag att jag mår prima! Man får väl en annan måttstock för vad "pigg" är :)
SvaraRaderaDu vet vad de säger...Bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete!
SvaraRaderaMen jag förstår...att inte får sova kan knäcka vem som helst..inte för inte som de använts som tortyrmetod..:/ hoppas att orken återvänder..själv äter jag extra vitaminer och rosenrot..kanske vore en idé..
Jag har genomgått precis samma fenomen. Sovit ensam med örproppar i hopp om en energigivande nattsömn. Vi skaffade städerska för att lätta på en del av det vardagliga. Jag började ta mig mera tid till mig själv. En stund då och då är energigivande om det då är en kort promenad, en stund i duschen, ligga och lyssna på meditations-cd...
SvaraRaderaVäl man befinner sig i småbarnsträsket är det svårt att ens förstå att vardagen lättar och barnen blir mer självständiga. Den dagen kommer. Tro mig.
Marika - haha, här är det så illa att de där kompisarna inte ens får komma hit, SÅ trötta är vi :) Men jag föstår absolut vad du menar. Och jag vet ju att det går över och att jag kommer att sakna den här tiden, men ja....en viss del i mig vill bara dö av trötthet vid vissa tillfällen. Och så får det väl vara, antar jag. Tack för kommentar!
SvaraRaderaK - ja, vi kommer nog båda att sakna den här tiden och kasta lite romantiskt skimmer över den. Eller inte. Jag vet inte. Den har ju ett romantsikt skimmer over sig också, så är det ju, men när det blir som allra allra jobbigast så ser vi inte det. Styrkekram till dig!
Anette - tack för värdefullt tips. Jag använder mig av det och har gjort sen Siri kom, men det funkar ju bara när jag är ensam med Siri. Är Signe hemma så är det ju inte alls säkert att det går att sova när Siri sover. Men jag försöker.
Ulrika - ja, tiden går fort, det tycker jag redan nu. Men den delen inom mig som är aptrött tycker inte det :)
Annika - tack vännen!
G´s mamma - oj, det låter jättetufft. Ni måste vara väldigt, väldigt trötta. Att vakna 10 gånger per natt är ju tortyr. Så har vi det bara när Siri får tänder eller är sjuk (ja då vaknar hon ännu fler gånger, precis som G). Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, det går ju aldrig att jämföra såhär...STYRKEKRAM skickar jag. I mängder.
Wille och Eddies mamma - sorry, jag tar mig friheten att ge dina små smeknamn bara sådär...
Städhjälp ska det bli här också. Jag har funderat på det länge och efter att ha pratat med några dagismammor och fått tips på bra firmor så kommer vi slå till. Jag kan inte leva i den här misären. Fast det värsta är nog faktiskt inte dammtussarna utan alla grejer som står framme överallt, och det kan ju inte städfirman hjälpa till med. Suck. Men det ordnar sig. Kram till dig!
Jenny B- nej, det var inte din blogg. Det var Camilla och Peo jag syftade på, hon hade det så tufft ett tag.
Och nu har vi det också, du och jag.
Jag har nog kört på i 190 också, men nu när skolan snart är slut och jag får tid över att verkligen känna hur trött jag är så är det som om ridån dragits ner, rejält!
Ja, jag hoppas verkligen att det löser sig, för oss båda. KRAM
Karin med mexarna - inte ens det kan man få ha, att man ser pigg ut :)
Men så är det nog, att man lagt ribban ganska högt för vad som är trötthet. KRAM
Toril - extra vitaminer äter jag, rosenrot har jag inte testat,borde kanske göra. Saknar din blogg! KRAM
Sue - Ja, jag tror att den dagen kommer. Jag tror verkligen det. Nej, jag VET det, men det hjälper inte riktigt när jag är mitt i allt. Men du vet ju hur det är...
Och de där små stunderna för mig själv behöver jag bli bättre på att ta. Och städhjälp ska fixas, snarast. Tack för kommentar!
Åh, vad jag känner igen mig i det du skriver. det värsta kanske inte rä att man inte orkar städa och annat. Det värsta är att brist på sömn och krävande barn kan locka fram ngn man inte vill vara, och någon man inte känner igen.
SvaraRaderaGrip efter halmstrån när det gäller att vila är mitt råd.
Ja, jag kan bara också känna igen mig så väl. Jag kunde konstatera att jag helt sket i att städa förra veckan, det var inte så mysigt men någonstans kände jag mig nöjd med att jag kunde låta bli utan att störa mig på det eller ha dåligt samvete. Det behöver man öva sig på också. Och det låter som du gör vad du kan för att vila så mycket du kan. Klokt med städhjälp. Klokt att käka vitaminer. Gör det du orkar och ta resten sen. Framför allt, gör små, små saker som du får lite energitillskott av. Stor varm kram till dig!
SvaraRaderaMammaxtre - "det värsta kanske inte rä att man inte orkar städa och annat. Det värsta är att brist på sömn och krävande barn kan locka fram ngn man inte vill vara, och någon man inte känner igen".
SvaraRaderaDär satte du precis ord på det jag känner. Exakt! Tack för det!
Anna - jag har skitit i att städa de senaste månaderna, tror jag. Vi dammsuger och torkar av det värsta, det gör vi, men ibland går det väldigt lång tid mellan gångerna. Det är därför vi måste skaffa städhjälp. Men först måste vi få ordning på alla saker och kartonger som fortfarande är kvar sen flytten. Sen...
Puh!
Kraft och styrka till dig!