Vi var i kyrkan igår. På julkonsert. Det var många år sedan som jag besökte en kyrka i ett annat syfte än att närvara vid en ceremoni.
I sena tonåren förlorade jag tre nära familjemedlemmar under ett och samma år. Sedan dess förknippade jag länge kyrkan med tunga begravningar. Även om jag var inbjuden till ett vackert bröllop eller ett fint dop så satt den där tunga känslan kvar.
Men så skulle jag själv gifta mig.
Från början bokade vi stadshuset. Det skulle vara enkelt och snabbt och inte innehålla några löften inför en gud som jag ändå inte trodde på.
Men ödet ville annorlunda. För under en av alla vackra promenader ute på Ekerö gick mannen och jag förbi den där lilla stenkyrkan. Den kom att symbolisera det som vårt förhållande stod för då. En nystart. Något stabilt. Något vackert. Frihet och andlighet.
Så jag ville gifta mig där. Och jag ville ha en kvinnlig präst.
Tre veckor innan vigseln ringde den kvinnliga prästen och berättade att hon blivit dubbelbokad och istället bokat om oss till en av hennes manliga kollegor.
Jag blev vansinnigt besviken.
Men så ringde den där prästen. Och något i hans röst fick mig att ändå vilja träffa honom.
Efter det mötet har kyrkan en alldeles särskild plats i mitt hjärta.
För han förmedlade något annat, den där manliga prästen. Något som jag saknat. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men han känns ärlig. Och kyrkan kändes med en gång betydligt lättare och enklare.
Prästen vigde oss. Och har döpt båda barnen. I samma lilla stenkyrka.
Igår träffades vi igen, på den där julkonserten. Han kramade om, önskade god jul och stannade kvar en stund efteråt och pratade. Sådär innerligt. Sådär äkta. Och kyrkvärden placerade oss längst fram, trots att kyrkan egentligen var fullsatt. Och barnen fick böcker att läsa.
I övrigt kramar jag snö. Och ligger där på rygg och tittar upp på de snötäckta träden samtidigt som Signe ligger bredvid och gör snöänglar.
Vet du, jag blir så rörd av det du skriver idag. Och glad. Så får jag dessutom lust att gå ut och göra snöänglar :)
SvaraRaderaVarm Kram till dej!!
Jag är inte heller troende. Mina barn är inte ens döpt. Men jag kan hålla med det där om känslan...jag tror att det är en känsla som bara de personer som tror utan att de nödvändigtvis måste försöka få andra att tro. De som accepterar dig som du är helt enkelt. I alla fall känner jag det så sen jag bor i Italien. Den svenska prästen byts ut vart femte år och det är mycket viktigt hur han eller hon är som medmänniska.
SvaraRaderaSvenska Kyrkan i Utlandet är otroligt betydelsefull som mötesplats.
Jag vill också göra snöänglar och bygga snögubbe!!!!
Åh va fint! Jag blev både berörd och rörd. Ibland känns det som du skriver min historia också! Kanske är det så att vi människor har mer gemensamt än vi faktiskt tror ibland. Kram!
SvaraRaderaTänkte på det där med snöänglar igår när vi var ute i mängder och mängder med orörd snö. Men fegade ur. För kläderna var fel, men åh, så jag ångrar mig nu! Mer snö och då blir det snöänglar för hela slanten. I övrigt blir jag så glad för det du skriver om kyrkan och om din präst. Jag tror att något av det bästa man kan vara som männska är beredd på förändring och det blir man allra bäst på om man är öppen och närvarande i mötet med andra. Aldrig vara benhård, aldrig fundamentalist oavsett livsåskådning. Det verkar som att du mött en riktigt bra kollega till mig;)! Stor julkram till dig!
SvaraRaderaJag förstår dig...jag hade en lång period i mitt liv då jag var ateist för jag trodde att gud övergett mig och min familj helt å hållet. Det kändes så för det fanns bara mörker och mörkare blev det. Nu idag har jag en tro och den hjälper mig. Varje dag. Så fint att ha en präst som man tycker om..å en fin kyrka..Kram i vintern!
SvaraRaderaVad vackert du skriver! Som alltid!Jag känner igen känslan. Att förknippa kyrkan med tunga begravningar. Jag tycker också att det känns lättare med kyrkan efter vårt giftermål. Det finns ju många glädjeämnen också.Vad skönt att det blev så lyckat med den manliga prästen! Våran var en lite torr och trist norrlänning som vägrade att säga "nu kan du kyssa bruden". För det säger man inte i svenska kyrkan. Men nu har jag hört att den prästen åker motorcykel och anordnar en gudstjänst för MC-folk på vårkanten för att be om beskydd för sommaren. Genast har han stigit i mina ögon :-). Många kramar till er! En riktigt God Jul & Gott Nytt År önskar vi er!
SvaraRaderaNina - hoppas nu att du gjort många, många snöänglar!
SvaraRaderaMarika - ja, jag tror också på det, att bli sedd som den man är, det skapar närvaro och kärlek.
Och så förstår jag att du vill göra snöänglar och bygga snögubbe. Men Italien är ju inte fy skam ändå...
Annika - det är nog ingen slump att vi lärt känna varandra. Jag tror på mening. Men det vet du ju redan. Kram
K- hoppas att du gjort många, många snöänglar nu. Och ja, "min" präst är en fantastisk kollega till dig. Men jag har en stark känsla av att du är en lika fantastisk präst!
Toril - den fina prästen och den fina kyrkan har kommit att betyda mycket för mig. Det är jag glad för
William och Edwards mamma - ja, du om någon vet ju hur den där tunga känslan är.
Och skoj att prästen överraskade, sånt är alltid kul.
Kram fina du!