Jag minns hur det var när Signe var nyfödd, hur jag alltid suckade inombords när min äldre granne gång på gång bad mig att njuta av tiden med småbarn för att den aldrig kommer tillbaka, att tiden är så kort och går så fort.
Det var som om jag inte riktigt förstod vad hon menade.
Nu, som tvåbarnsmamma, förstår jag. För livet passerar ibland utan att jag riktigt hinner reflektera över det. Jag vaknar och somnar och tiden däremellan rinner förbi. En aldrig sinande ström av blöjbyten, matfix, trots och uthälld choklad på den vita mattan.
Men så kommer de där stunderna av stillhet. Som Signes och min söndagsrutin. Efter minijumpa på morgonen, fika hos någon av mammakompisarna och lunch brukar vi krypa ned under duntäcket i min säng. Jag läser min bok. Hon läser sin. Och så somnar vi sådär tätt, tätt intill varandra.
När jag vaknar med hennes hand i min armhåla och den snusande andedräkten mot min kind så tänker jag ofta på grannens ord. Och njuter lite extra.
Åh vilken mysig söndagsrutin! Vi har faktiskt njutit lite extra mycket av nuet den här helgen och har gosat och myst massor i soffan alla tre (fyra om man räknar med Trollet som sparkar för fullt i magen), det om något är livskvalitet!
SvaraRaderaJag avslutade kvällen med ett varmt skumbad, tända ljus, tidning och lite fotvård och funderar på att göra det till min stående söndagsrutin efter att sonen lagt sig. Lite lyxig egentid och en bra avslutning på en vecka och start på nästa. Jo, så får det bli! :)
Ha en fin vecka med din familj och allt det nya med dit företag! :)
Jag förstår precis vad du menar. Jag drar en personlig koppling till Bolibompa.
SvaraRaderaSnart har min yngsta son växt ifrån Bolibompa. Har så fina mysminnen med alla min barn och bolibompa. Livet går i faser. Kanske blir det Bolibompa mysstunder med barnbarn i framtiden. Men, än har yngste sonen inte slutat titta och inte jag heller :-)
Ja, det är verkligen så himla svårt, men jag försöker också komma ihåg, så ofta jag kan, var jag är just nu. Med ett barn i famnen, eller brevid mig, med hela min familj vid matbordet, osv. Då och då går det.
SvaraRaderaINgela - åh, men det låter ju som en härlig söndagsrutin tycker jag. Gör den till din alldeles egna stund. Härligt!
SvaraRaderaOch härligt med ett litet troll i magen också.
Ha en fin vecka du också!
Mammaxtre - Bolibompatid är lyx. Njut av den!
Kajsa - ja, jag håller med, då och då går det och ibland går det åt pipan. Är så lätt att fastna i den här tvåbarnsstressen tycker jag.
Ja, det är lika obehagligt varje gång det verkligen går om det där med att tiden flyr. Det klassiska exemplet med floden som man går ner i som aldrig är densamma gäller ju på samma sätt under livets alla dagar trots att det känns som ett ekorrhjul ibland. Och det behövs påminnelser som ditt inlägg här. Speciellt i tunga och grå januari. Lilla L stapplar omkring här hemma och fastän det är så häftigt, så kan jag nästan börja gråta för att varje sekund som går lämnar färre tillsammans med dem. För livet kan ta slut när som helst. Usch, vad deppigt det blev det här, men kontentan var; tack för din påminnelse! Kram!
SvaraRaderaLåter fantastiskt!
SvaraRaderajag känner faktiskt att jag lever mer i nuet nu när jag fått barn än tidigare. min bäbis är ju bara här och nu och hon får mig dit också. och när hon sover njuter jag av att läsa tidningen och dricka en kopp kaffe :)
kanske blir det anorlunda när jag börjar jobba igen... usch, vill inte ens tänka på det!
K - ja, biland behöver man påminnelser, hur tufft det än kan vara. Tack för din kommentar!
SvaraRaderaEva - ja ,det där upplevde jag också när Signe kom, att det på något sätt var enklare att leva i nuet. Sen kom Siri och då blev det inte riktigt så, lite mer kaos, på gott och ont ;)
Och tänk - jag börjar jobba heltid om bara någon vecka. Hemska tanke. Tack för din kommentar!