Jag träffade en kollega vid kaffeautomaten tidigare idag. En kollega som jag jobbat med i några år. En kollega som mycket väl vet vem jag är. Vi tittade på varandra. Vi fick ett möte. Jag sa ”hej” men fick inget ”hej” tillbaka. Istället flyttades kollegans blick från mig till en punkt strax bortanför mig.
För några år sedan hade jag blivit sårad. Funderat över varför han inte vill säga hej tillbaka. Försöka klura ut vad jag gjort för fel som gjort att han inte ens vill hälsa på mig längre.
Nu gick jag bara därifrån och tänkte ”äh, skit samma!”. För jag lägger inte längre tid och vikt vid sådant som faktiskt inte betyder något för mig. Sedan kan jag fortfarande tycka att det är dålig stil. Men det handlar om honom. Inte om mig. Jag äger mig och jag ser skillnad på mitt eget och andras.
Jag träffade en studiekompis igår. Vi åt lunch, drack latte och satt kvar länge på den där trevliga kvartersrestaurangen på Kungsholmen. Och pratade. Om mycket. Bland annat om det här med gränssättning och projektioner. Hur mycket bättre vi har blivit på det under vår studietid.
Det känns riktigt, riktigt bra
... du skriver svaret på det hela där i slutet.
SvaraRaderaDin styrka och förmåga att förflytta ditt fokus på det som räknas var det som störde mannen i fråga. Så mycket att han var tvungen att försöka påverka dig - utan att lyckas.
Jag tycker sånt är lite roligt. När man kan lämna en situation och nästan skratta för det är humor i den medan en annan människa inombords är så störd och ruckad i sina banor.
Hurra för dig - hurra för människor som ser det som är viktigt och kan släppa sånt som inte är värt vår tid och energi.
Kram!!
Känner igen mig och vet hur härlig den känslan är.
SvaraRaderaDet är STORT! Att kunna gå vidare utan att bli sårad. Det krävs personlig styrka och utveckling. Good for you!
SvaraRaderaKram
Viktig erövring!
SvaraRaderaVisst är det intressant med människor!? Har själv efter många möten med "energitjuvar" kunnat "vända" på problem och konflikter och faktiskt kunnat se det som gratis utbildning i min strävan att bli lite klokare...
SvaraRaderaTack för att du delat med dig av dina tankar, vi behöver alla växa och bli lite klokare!
Trevlig helg
Som jag känner igen mig! Både i situationen och i din reaktion. När jag gick på handledning sa min coach att jag oftast tolkade tillvaron inifrån och ut, istället för tvärtom. Istället för att ställa frågan "vad har jag gjort för fel, varför hälsar han inte?" så ställer man frågan "vad finns det för anledning för honom att agera så här?" Oftast finns svaret i den andra. Och du har kommit långt när du ser att det är hans problem och inte ditt om han inte hälsar. Vilken otrevlig typ! Men all heder till dig. Kram
SvaraRaderaHärligt! Det där är så viktigt. Jag pratar mycket med barnen om sådant också. Bara för att någon retas och kallar en för något betyder ju inte det att det är sant! Om man inte är en "pruttkorv" behöver man ju inte bli ledsen och tro det bara för att storasyster säger så... Att kunna känna inom sig att "det här är jag och jag vet vem jag är och du kan säga vad du vill". Inte alltid så lätt dock för vare sig stor eller liten...
SvaraRaderaDu verkar ha hittat tråden snabbt! Många kloka och intressanta inlägg har jag läst här på sista tiden. Kram!
Fokus mot framtiden - ja, det är skönt att känna att jag äger mitt eget och andra äger sitt.
SvaraRaderaLouise- håller med, det är en härlig känsla!
Helen - ja, nog är det så. Och det känns lika skönt och lite oväntat varje gång. Lite som att jag inte riktigt vågar tro på att jag är där än..
Uttrycksrum - ja, så känns det onekligen
Christina- tack för fin kommentar! Och jag håller med, jag försöker också se varje människa som en läromästare. Och det är ju, som du skriver, gratis utbildning.
Annika - ja, för mig handlar det om precis det, att gå från utifrån och inåt till inifrån och ut. Jag låter mig inte påverkas allt för mycket utan VET mitt värde.
Anna - vad härligt att du pratar så med dina barn. För det är ju så viktigt att trygga redan där. Heja dig!
Jösses vad otrevligt att inte bemöta ett hej. Som chef skulle jag vilja påstå att det är ett arbetsmiljöproblem.
SvaraRaderaMammaxtre - ja, det kan nog vara ett arbetsmiljöproblem, men det kan ju också vara så mycket annat. En dålig dag. Allmän förvirring. Eller vanlig morgontrötthet. Eller ren jävla arrogans :)
SvaraRadera