Jag saknar avlastning.
Att ha en mamma i närheten som kan komma förbi på middag, hämta på dagis eller bara ta ut barnen i lekparken medan jag dammsuger huset. Precis som hon gör hon är här, men det är alldeles för sällan eftersom hon bor långt bort.
Att ha systrar som bara gör och bara är. Som liksom bara får undan disken, slänger ihop en coleslaw och lägger barnen. Precis som de gör när de är här, men det är alldeles för sällan eftersom de också bor en bit härifrån.
För lilla Siri är krävande. Har alltid varit. Det blir liksom inte bättre. I början ville hon bara amma och ligga nära, dygnet runt. Sedan ville hon bli buren och vara nära och ville inte sysselsätta sig själv. Och nu blir hon orolig när det är för många vuxna runt omkring henne och vill också bara vara nära och bli buren. Och hon har alltid blivit klängig när hon är trött. Vill bli buren och vara nära.
Att bära henne har liksom blivit något av en självklarhet. Gör vi det inte skriker hon eller klänger sig fast i byxbenen eller försöker klättra upp på oss. Att ignorera det fungerar inte. Inte heller att bekräfta henne på annat sätt eller att försöka vara lugn, konsekvent och trygg. Det enda som fungerar är att bära, och vara nära. Då blir hon lugn och då blir familjen lugn.
Jag gör gärna mina barn lugna och trygga. Men jag måste orka själv också. Och just nu gör jag inte riktigt det. Just nu längtar jag efter avlastning.
Att få en paus. Att kunna göra klart, tänka klart, äta klart och prata klart.
Tills vidare försöker jag hitta den avlastning och lösning som finns att tillgå. Just nu genom att åka (själv!) till barndomsstaden några dagar för att fira fina gudsonens 3-årsdag och gå på tjejmiddag. Och genom att köpa turkost nagellack och måla mina tånaglar.
Åh turkost nagellack - låter somrigt!
SvaraRaderaDu, när vi hade våra barn små och mina föräldrar döda och svärmor 10 mil bort och ingen syster. Då. Då annonserade vi efter en barnvakt. En tjej som kom en gång i veckan till oss i flera år. Tror det räddade vår relation om jag ska vara krass. ibland gick vi på bio, ibland på kafé. Ibland bara till parken och pratade till punkt. Man behöver egentid! Kram
Ja. Förstår dig.
SvaraRaderaVi skaffade också en barnvakt som kunde komma hem när barnen somnat så att vi fick gå ut i luften, bara vi, någon gång då och då.
Nu hämtar hon ibland på dagis, men inte regelbundet.
(Jag saknar också, mycket!, en syster, en bror, en mor, en far, en släkting eller nån annan med särskild relation till barnen som vill vara med dom för att dom vill, inte för att få betalt.)
Hoppas du får lite andrum några dar! Brukar räcka, ett tag!
Jag förstår dig. Helt klart. Vi har ett guldläge här; mina föräldrar bor i stan, min moster likaså. Makens föräldrar bor 1,5 timme bort, men är lediga var fjärde vecka och befinner sig dessutom ute på landet dit vi kan köra barnen för att få lite andrum. Jag vet inte hur vi skulle klara oss. Jag vet inte hur ni gör?! Är det möjligt; jo förstås. Men jag tycker nog också, som ovan här, att det låter som att en annons efter barnvakt på regelbunden visit hade varit en tänkbar lösning.
SvaraRaderaHoppas verkligen att du hämtar lite välbehövlig energi! Kram!
Jag hoppas du får några fina dagar med återhämtning och bara vara JAG, att få andas fritt ist för i symbios. De små stunderna är så värdefulla för att samla kraft, energi och återhämta sig. Bara att få måla naglarna i en toppenfärg ökar ju energin....:)lite extra. Jag hoppas ni finner ett sätt att få avlasning i er familj. Kram och värme till dig.
SvaraRaderaJa tack samma här! Och tänk vad lite nagelack kan göra bara en sådan sak.
SvaraRaderaJag önskar att jag kunde vara där just nu och hjälpa dig. Det är verkligen guld värt att ha någon som bara gör utan att man behöver be om det. Som ser vad som behöver göras och fixar utan att fråga om hur. Att ha en barnvakt som ni litar på och som barnen tycker om vore kanske en lösning?! Frågan är hur Siri reagerar på det bara? Förstår att det måste vara tufft att hon har ett sådant behov av att hela tiden vara nära. Hoppas ni kommer tillrätta med det och att du får en fin helg med mycket egentid! Stor styrkekram till dig!
SvaraRaderajag vet. alltför väl vad du pratar om.
SvaraRaderaäven om vi är duktiga jag o mannen, på att ta våra helger, så blir det en ganska stor process, lite bökig o omständig. men herregud, det är helt okej. det är värt det alla gånger.
däremot det andra, det lilla i vardagen...som du skriver...en liten coleslaw då å då...en hämtning på dagis...en tur till parken. varje gång jag hör/träffar nån som har sina moråfarföräldrar här i närheten, så kastar jag mig över dem, liksom drar tag i deras krage, suger fast dem med blicken och liksom vrålar så att saliven stänker: VAR TAAAAAACKSAM!!!
för det är så mycket värt.
ha en underbar tur i lilla storstaden!
kram.
Ja, jisses vad jag har målat tånaglar i alla möjliga (och omöjliga färger) för vi har heller aldrig haft någon avlastning. Men sån "minilyx" kan göra underverk. Ha det så kul!
SvaraRaderaJa... det är inte lätt när barnen har ett så stort behov av en. Det är extra tufft för föräldrar idag tror jag när många mor- far- och svärföräldrar jobbar heltid även de och inte alltid "bara så där" kan finnas till hands.
SvaraRaderaDe som har det är extremt lyckligt lottade, eller de som får barn som bara älskar frihet och klarar sig själva på ett annat sätt.
Men det låter riktigt skönt att du får komma iväg en sväng :)
Sköt om dig!
Annika - vilken härlig lösning ni hittade. Om det inte vore för att jag inte gillar att släppa in "främmande" människor i mitt hem så skulle jag nog också göra så, annonsera. Men det är inte aktuellt just nu, det känns inte rätt, för oss. Och eftersom Siri inte ens gillar att hänga med farmor och farfar ibland så skulle det (just nu) bli kaos om det kom någon som hon inte känner alls.
SvaraRaderaTjockalocka - tack för din kommentar.Förstår att du också saknar någon som bor nära, men skönt att höra att ni löst er situatio med barnvakt. För oss är det inte aktuellt just nu, se min kommentar till ANnika här ovan.
L - lyllos er som har så nära till avlastning! Och angående barnvakt och annons så hänvisar jag till min kommentar till Annika här ovan.
Kanske kan vi bygga upp en bra relation till någon granne som kan hjälpa oss, på sikt
Kristina - ja, det är viktigt med egentid. Och det är viktigt med relationstid. Jag hoppas också att vi hittar en lösning, på något sätt, för just nu behöver vi avlastning
Jenny - då är vi två! Vi får hjälpa varandra ;)
Men nagellack är bra. Och snyggt. Jag blir glad bara jag tittar på mina fötter
Hälsingemamman - åh, tänk om vi bodde sådär nära varandar som vi gjorde förut.Ibland saknar jag verkligen det!
Fröken blund - ja, det blir ju liksom inte spontant på samma sätt längre. Men jag är ändå lite avis på era kärleksstunder. Det låter så härligt och välbehövligt. Och nu drar ni ju snart till paris, bara en sån sak. Vi får vara glada om vi kommer iväg på promenad till närmsta Konsum-butik ;)
Smultron - minilyx är bra och kan göra underverk i det lilla. Och stora.
Fokus mot framtiden - jag hoppas att lilla S kommer att älska frihet. Så småningom.
Tack för kommentar. Kram
Har samma precis samma dilemma! Vår dottern vill vara nära hela tiden och ingen annan duger än mamma och papa. Man saknar det där lilla att ha någon som bara kunde komma förbi och vara ute med dottern och gunga eller bara vara, läsa en bok eller nåt. Det behöver ju inte vara stora grejer. Har också funderat på att annonsera, men det känns mer som jag vill ha någon som som vill vara med henne för att hon är den hon är, inte för pengarnas skull.
SvaraRaderaLizzi - precis så känner jag också, att jag vill att det ska vara någon som gillar att vara med mina barn för att de är just de, inte för pengarna. Svårt det där när man samtidigt oxå längtar efter och behöver lite vuxentid.
SvaraRaderaMin dotter hade också ett väldigt stort närhetsbehov när hon var liten. Ville aldrig vara i barnvagn, aldrig nöjd hos någon annan (inte ens på BB!) än i min famn. Pappas famn gick också bra när hon var lite äldre. Idag har hon fortfarande svårt för nya folk, både barn och vuxna.
SvaraRaderaDagisinskolning vid 1½ års ålder var en pina och jag undrade många gånger om jag gjorde rätt. Idag är hon 3 år och 4 månader och älskar sitt dagis, sin avdelning o sina dagiskompisar. Men nu ska hon byta dagisgrupp till äldre barn och hennes nuvarande 3 lärare (2 som hon har accepterat och 1 som hon verkligen gillar) säger att det var varit svårt för henne med den interna byta-grupp-inskolningen men det går ganska bra. Både jag, pappan o lärarna på dagis anser henne inte som blyg utan med integritet. Hon är inte så intresserad av andra folk helt enkelt. Men samtidigt kan hon få panik om nya folk kommer nära. Men det är klart jag undrar vad man har gjort för fel, eller om det är nåt fel. Svårt.
Usch vilken negativ kommentar det blev. Hon ÄR världens gladaste, spralligast unge med en hög intelligens, men det är inte så många som får uppleva det.
Kram.
Frida - tack för din kommentar. Den blev inte alls negativ utan fin. Du beskriver din dotter på ett vackert sätt. Hennes unika egenskaper. Jag känner igen det där med stark integritet. Jag har det själv, även om jag slipat bort en hel del på det med åren, och mina barn har det också. Jag tycker att det är en fin egenskap.
SvaraRaderaKram
Det är samma här. Vi har inte avlastning mer än min underbara mamma som dock har fem barnbarn på tre barn som hon ägnar så mycket tid till som hon kan utan att glömma sin tid för sig själv. Jag tror att de som ofta har avlastning lätt glömmer vilken enorm tillgång det är. det rä tungt att vara förälder och amn behöver vila ibland för att inte tappa sig själv och för att orka vara så mycket förälder som det krävs. Något som är ovanligt bland oss svenskar är att knyta kontakter för avlastning bland vänner utan vi gör det mest inom familjen. Jag ska definitivt bli bättre på att be om hjälp hos mina vänner. Kram på er
SvaraRaderaDet är samma här. Vi har inte avlastning mer än min underbara mamma som dock har fem barnbarn på tre barn som hon ägnar så mycket tid till som hon kan utan att glömma sin tid för sig själv. Jag tror att de som ofta har avlastning lätt glömmer vilken enorm tillgång det är. det rä tungt att vara förälder och amn behöver vila ibland för att inte tappa sig själv och för att orka vara så mycket förälder som det krävs. Något som är ovanligt bland oss svenskar är att knyta kontakter för avlastning bland vänner utan vi gör det mest inom familjen. Jag ska definitivt bli bättre på att be om hjälp hos mina vänner. Kram på er
SvaraRaderaIssevisse - ja, jag tror att vi svenskar kan vara dåliga på att knyta kontakter utanför familjen. Fast i mitt fall är det svårt att be vänner om hjälp då de vänner som finns här själva har barn och då blir det svårare att koordinera allting.
SvaraRaderaKram och tack för din kommentar. Hoppas att du får avlastning