måndag, maj 31, 2010

Stora tjejer




Signe 3 år och 7 månader - har lärt sig cykla (med stödhjul), pratar obehindrat och kommunicerar bra med alla. Har hittat flera lekkompisar i radhusområdet och springer mellan deras hus och vårt. Varvar att vara den som bestämmer till att vara den som bara följer med i leken. Oftast blir leken till genom att alla kommer med bidrag, idéer och förslag. När hon tröttnar på en lek tar hon gärna en bok och sätter sig en stund för sig själv och läser.
Drömmer mardrömmar vissa nätter - om att bli inlåst, att inte få vara med och leka, att ramla. Då sover hon gärna mellan mig och mannen, tätt intill.
Tar gärna leksaker från syrran och gör dem till sina egna.

Siri 1 år och 4 månader- älskar andra barn, men ogillar andra vuxna och tyr sig helst till mannen eller mig. Det spelar ingen roll om det är vuxna hon träffar för första gången eller de hon träffat flera gånger. Det händer att mannen och jag får bära på henne för att hon blir nästintill hysterisk om någon annan vuxen kommer i närheten av henne. Det tär på familjen eftersom hon alltid varit en närhetstörstande fröken och behovet verkar inte bli mindre, men som tur är så skrattar hon vackert och charmar oss mellan varven också.
Dricker välling själv. Vill att vi frågar var hon vill dricka, sätter sig sedan på ett nytt ställe för varje morgon och kväll och säger "där!"
Klättar upp och ner för trappor, sängar, stolar och soffor. Slänger sig handlöst nedför rutschkanan i lekparken och älskar att leka i sandlåda och med vatten. Hoppar gärna, gärna i vattenpölar.
Somnar själv när vi lägger henne i sängen. Har inte ro att läsa saga tillsammans, men sitter gärna och bläddrar i böcker själv. Sover oftast hela natten.
Vill du läsa om Signe i den här åldern kan du göra det här.
(Signe är till vänster och Siri till höger. De är båda bara några timmar gamla på bilderna. Hur blev de så stora?)

7 kommentarer:

  1. Åh, stora flickor och ja, hur går det så snabbt?! Jag kan inte heller förstå att den där gänglige är sonen som nyss föddes. 3 år sedan är liksom inte länge sedan och ändå... SÅ LÄNGE SEDAN! Fina verkar de vara i alla fall, dina små, även om jag kan förstå att det där närhetstörstandet måste vara ganska påfrestande då och då. När är det dags för förskola? Kram!

    SvaraRadera
  2. Tänk va snabbt de går men så härligt att skriva ner och komma ihåg hur dom är en viss ålder. man glömmer för mycket och för fort. Kram

    SvaraRadera
  3. Fina små tjejerna! Så fort det går, det gör det ju. Så man undrar hur det går till att de kan ligga som små gryn i magen och sen växa upp till riktiga fantastiska människor. Magi!

    SvaraRadera
  4. ja, vad var det som hände...
    var tog tiden vägen? och jag vetjagvetjagvet...att jag låter så himla gammal när jag säger/skriver så...
    men det är ju galet...man fattar inte. men finfina är de iallafall. dina underbara.
    om du vill Gateua på torsdag så är jag på.
    kram

    SvaraRadera
  5. Så fina! Och så fort det går. När man tittar på barnen...men du verkar ha förmågan att se dem här och nu hela tiden. Det är en gåva!

    SvaraRadera
  6. k - närhetstörstande är hon, lilla Siri. Inskolning på dagis börjar i mitten av augusti. Jag hoppas att det blir bra. Skönt att höra att det verkar gå bra för er!

    Ensamma mamman - jag började skriva de här små uppdateringarna när Signe bara var några månader och har gjort det sedan dess. Det är fantastiskt att ha, för jag glömmer väldigt lätt. Nu är det extra kul att kunna gå tillbaka och jämföra barnen i de olika åldrarna. Kram

    Nina - jättestort hjärta!

    Anna ser dej - ja, det är magiskt, att få föda sådana här fantastiska små tjejer och att få följa dem på livets resa.

    Fröken blund - ja, det är galet. Både det att tänka på vad tiden tar vägen med de små barnen och det faktum att vi typ aldrig lyckas få till den där Gateau-fikan. Kram på dig fina du

    Annika - jag försöker verkligen se dem här och nu. Så mycket det bara går. Kram

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!