Jag springer. I skogen. Så ofta jag kan och orkar. För att just orka. För den där vardagen är ganska grå och trist nu.
Och så springer jag en massa lopp. Med kollegor och fina vänner. För att pressa mig själv och sätta personbästa. Och för att sitta i solen med en picknick efteråt.
Jag varvar jobb på det stora företaget med klientmöten på mitt lilla företag. Det blir alltmer tydligt var mitt hjärta finns och brinner.
Jag tvättar och städar och plockar undan och försöker hålla ordning på både hus och barn.
Jag vaknar tidigt (klockan fem) och somnar tidigt (klockan halv tio) och känner mig mest som en hamster i ett hjul som bara springer runt, runt och ser samma sak. Om och om igen.
Men jag försöker också stanna upp och se det viktiga. Att ta en latte i morgonsolen i Gamla stan innan handledningstillfället. Att ligga raklång i gröngräset i väntan på nästa klient. Att bara andas några extra gånger innan jag går ur bilen och in till familjekaoset.
Men ärligt talat mina vänner- det är ganska trist just nu.
Jo så där är det ju ibland. Lite trist. Men tänker alltid på min mammas ord då: att det är nyttigt att ha tråkigt ibland. Att det ur det tråkiga väcks en massa kreativitet - vilja att skapa. Och vips så blir tristessen lite mer uthärdlig. Så tråka på du. ;-)
SvaraRaderaHmmm, vill säga något hjärtevärmande men hittar inga riktigt bra ord. Så det får bara bli att jag önskar dig en skön helg. Som inte är trist! Och en stor kram!
SvaraRaderaKänner med dig och skickar ett lass styrkekramar och en latte i solen! Ja banne mig det gör jag:)
SvaraRaderaMen du!
SvaraRaderaSå klok som du är, så vet ju du att det trista försvinner. Snart. Om en stund. Kanske redan imorrn!
Jag avundas ditt springande!
PEPPkram från mig till fina du!
KRAM (igen då!)
Kramkram!
SvaraRaderaVi hamnar i detdär hjulet ibland, svårt att acceptera, men så är det. Snurrandet avtar, jag lovar. Fortsätt håll fast vid de stilla stunderna (!). Du har kraften och klokheten inom dej!
Jag hoppas att de vänder snart för dig men du är klok som är medveten om hur du känner och försöker göra någonting åt de. Hitta små glädjeämnen i vardagen. Fortsätt så. Hejja dig! Kram
SvaraRaderaVill bara ge en cyberkram. Å tack för att du påminner om raklång i gräset. Det ska jag bli bättre på för det är rogivande. Tycker jag.
SvaraRaderaHej, du! Ofta när jag tittar in här speglar du på något sätt det jag själv känner och går igenom. Det kan vara både tröstande och inspirerande. Den här gången är inget undantag! Jag håller med helt och fullt - det är ganska trist just nu. Den här vardagen som jag älskar och vill uppleva med öppna sinnen och där jag kämpar för att se det vackra i det lilla. Just nu känns det mest ganska tungt. Och tråkigt. Jag läser kommentarerna innan och hoppas att de alla har rätt... Stor kram till dig!
SvaraRaderaUlrika - jag önskar verkligen att det vore så, att ur det trista väcks det kreativa. Men just nu är jag så trött så även om tristessen skulle försvinna så skulle jag nog inte orka. Trist men sant. Kram och tack för kommentar
SvaraRaderaAnnika - tack snälla för fina ord. Det blev en bra helg. Trots lila S feber. Och trots trötthet.
Toril - tack rara du!
Caroline - ja, jag vet att det försvinner. Det vet jag. Men är tufft nu. Av olika anledningar. Men jag lever på hoppet! Tack för fin kommentar
Nina - jag längtar verkligen efter att snurrandet ska lugna ner sig. Det gör jag. Verkligen. Tack för kommentar.
Ensamma mamman - ja, det gäller att hitta små glädjestunder då och då. Och det gör jag. Verkligen. Även om det är tufft. Tack för kommentar!
Frida - raklång i gräset. Åh, det är ljuvligt. Jag behöver också bli bättre på det.
Anna Fredag - hoppas att din tristess också försvinner. Snart, snart. Kram och tack för kommentar!