Vi har en blå trappa utanför vårt hus. En riktigt grekisk blå trappa. Den passar absolut inte in. Jag vill absolut inte ha den färgen.
Vi har därför ett pågående projekt att slipa bort färgen och betsa om trappan. Det projektet har vi haft sedan vi flyttade in i huset. Det blir aldrig av.
Likaså har vi ett projekt som gäller att göra i ordning i Siris rum. Sätta upp hyllor och tavlor och mysa till. Det projektet är också pågående. För varje gång vi möjligtvis får tid över till att fixa det så sover hon. Och då är det svårt att borra och spika. För då vaknar hon.
Utöver det har vi x antal andra projekt. Projekt som vi pratar vitt och brett om, men som vi aldrig tar tag i. För vi hinner inte. Vi orkar inte. Och det lyckas alltid komma något emellan.
Helgen var obokad och jag trodde nog att jag skulle hinna något mer än bara det mest akuta. Men så blev Siri febrig och ännu mer närhetstörstande än vanligt. Och då faller allting.
Jag undrar hur andra småbarnsföräldrar gör. Och hur de orkar. För vi fixar det inte. Och allt förfaller. Känns det som.
En dag kommer då man helt plötsligt hinner.
SvaraRaderaJag vet småbarnstiden är urjobbig.
Min stora pojke var närhetströstande precis som din Siri. Aldrig någonsin satt han själv och pysslade som min minsta pojke däremot alltid har gjort.
En vacker dag bara funkar det!
Håll ut!
Kramar
hoppsan! jag skrev tröstande i stället för törstande...en lapsus?!?
SvaraRaderaJag kan bara säga att jag delar den där känslan... Det är svårt att föreställa sig nu, men jag antar att det kommer lätta framöver - om några år...
SvaraRaderaNu är det dags vännen.
SvaraRaderaOff you go, du å din man.
nu får nån ta barnen. en dag och en natt bara.
jag tycker att jag känner tristess i dina inlägg. som om du är uttråkad. skit i trappan. det är mysigt att ha nära till grekland, även om jag aldrig hinner komma å hälsa på. men åk nu. iväg. lämna ett barn hit. och ett barn dit. och åk till nåt ställe ni tycker om. ät mat. prata. löwa. ha springtävling. Do it.
kram!
tre saker som gjorde att vi orkade (nu är vi bara less på allt som har med renovering att göra)
SvaraRadera1. barnvakt
2. hjälp med huset av familj och vänner
3. dela upp er - en tar barnen och den andra renoverar.
en dag orkar ni!
kram
Jag undrar samma sak och då har jag ändå bara sonen på halvtid och bor i en hyresrätt. Men tiden räcker ändå inte till. Kram
SvaraRaderaFan, det är tufft det där. Jag har ingen som helst aning. Jag håller med fröken blund, släpp allt, bara stick iväg, lämna bort barnen, åk till Rånäs med mannen, hinn prata, dricka afternoon tea, äta mat, se varandra och skit i allt som måste fixas. Bara gör det, hämta lite lust och energi från andra håll. Och sen skaffar ni barnvakt då och då och ägnar er helt åt ett projekt i taget. Jag förstår helt vad du menar, hur hinner folk, hur orkar folk? Stor kram och mycket energi till dig från en som inte har städat på 3 veckor...
SvaraRaderaJaa, det där med liggande projekt som ska tas itu med...någongång... det känner jag väl igen. Så är det här också och jag är faktiskt lite tacksam då och då att vi inte blivit med hus. För det mesta går att skylla ifrån sig på hyresrätt.
SvaraRaderaOch sen vet jag att det är en sak att i teorin bestämma sig för att man ska strunta i alla måsten, men en annan sak att göra det i praktiken. För det blir ju bara "det också och det också" och en massa skuld som ligger och gnager. Kan ni åka iväg, gör det! Kan ni inte, lägg upp en plan - en snäll och rimlig en som tar itu med en sak i taget och börjar i att bara få livet något lite enklare och roligare. Lättare sagt det med... Kramar i alla fall! Många och energirika!
Marika - SOM jag längtar efter den där vackra dagen :)
SvaraRaderaHelena - ja, eller så blir det bara bättre, hux flux. Jag väljer att hoppas på det. Att tänka att det ska vara såhär ännu några år känns övermäktigt.
Fröken blund - och vet du, nästa helg gör vi precis det - Lämnar bort barnen och drar iväg. Visserligen bara ett dygn, och visserlgen bara på en fest. Men ändå. Det är en jäkla bra början. KRAM
Minna - ja, jag önskar att jag kunde göra som ni. Men vi har inte så många vänner och familjemedlemmar som kan hjälpa oss så enkelt, de bor en bit bort. Och att hitta en bra barnvakt som vill vara med mina barn för att det är just de och inte bara för pengar känns svårt. Men tack snälla för tips! Det vi dock gör redan idag är att vi delar upp oss, en tar barnen och den andra fixar. Annars skulle vi inte få något gjort.
Ensamma mamman- nej, tiden tycks aldrig räcka till. Det gäller att prioritera, hur man nu gör det :)
Anna ser dej - ja, vi drar iväg nästa helg. På fest. Och lämnar bort barnen. Det känns som en bra början.
och jag har nog inte städat på typ fem veckor..tror jag. KRAM!
K - tack för energi och kramar. Det behövs. Vi börjar med att dra iväg nästa helg. På fest. Och sedan är det snart semester, efter det kanske vi orkar ladda batterierna igen.
Men du! Fixa en barnflicka? Jag jobbade själv som en i en familj med två döttrar, 1 och 3 år gamla. Jag var 18 år då och blev verkligen fäst vid flickorna. Ragga upp någon förskollärarstudent, eller liknande? Vi studenter är alltid i behov av pengar.
SvaraRaderaNu låter det som att jag tog jobbet för pengarna, men jag tjänade 40 kr / timmen. Det säger väl en del...