måndag, juli 05, 2010

Att längta efter skrattet

Vi satte oss ner med vårt kvällste igår. Jag och mannen.
Och pratade.
För första gången på länge, länge.
Verkligen pratade. Om allt det där som glöms, göms och försvinner bland alla blöta badkläder, blöjor och ”mamma, mamma!”.

Kanske blir det här en bra sommar.
Kanske hittar vi vilan i semestern.
Gudarna ska veta att vi behöver det. Mer än någonsin.

Jag berättar inte allt här, men det har varit ett tufft första halvår. Riktigt tufft. Rent överjävligt ibland. Av olika anledningar.
Mer än så säger jag inte. Mer än så behöver inte sägas.

Men jag längtar. Efter mig. Efter oss. Efter vilan. Efter skrattet.

9 kommentarer:

  1. Jag läser hopp i dina ord, det verkar som du tittar på nuet och framtiden. Inte bakåt.

    Jag önskar dig god sikt och infriade förhoppningar!

    SvaraRadera
  2. Håller alla tummar för att ni ska hitta tiden till att bara vara. För dig att hitta dig själv och för er att hitta varandra. trevlig sommar!

    SvaraRadera
  3. I dina längtande ord tolkar jag ambitionen av förändring och förbättring. Att prata är alltid ett första steg till att kunna göra det. Jag hoppas ni får en varm och fin sommar tillsammans med härligt förlösande skratt. Kram

    SvaraRadera
  4. Redan medvetenheten gör att man kommit långt. Jag tror du förstår hur jag menar...
    Kram och ta hand om dej själv, om tvåsamheten och helheten!

    SvaraRadera
  5. Jag känner igen det så väl; det där med att aldrig hinna säga vad som verkligen ligger och brinner inom en. Jag skrev faktiskt en artikel om just det där nödvändiga i helgen.
    Vad skönt att ni faktiskt tog er tiden till slut, även om det kändes sent. Hoppas att skratten kommer smygande inom kort. Stor kram!

    SvaraRadera
  6. Mer behöver du inte skriva, vi förstår. Och kanske har varit där du/ni är. Ibland är det tungt. Skönt att ni börjat, hittat tiden och jag tror att skrattet plötsligt finns där igen. När våra barn var små kändes det som världskrig ibland på nätterna och vi tävlade i vem som hade det tuffast och fick sova minst... en natt började vi bara skratta åt alltihopa. Skrattade så jag ramlade ur sängen och det var precis vad vi behövde. Då. Önskar dig samma sak! Från hjärtat mitt till ditt. Kram

    SvaraRadera
  7. Anna - hoppert är det sista som lämnar mig. Hoppas jag. Tack för dina ord!

    Ulrika- tack för dina tummar. Och dina ord.

    Kristina - jag hoppas också att det där förlösande skrattet kommer. För jag behöver det. En fin, fin sommar önskar jag dig!

    Nina - ja, jag förstår vad du menar. Och medvetenhet är nyckeln till allt. Kram!

    K - jag blev nyfiken på den där artikeln. Om du vill får du gärna mejla den till mig. Kram!

    Annika - det är så skönt med er, för på något sätt vet jag ju att ni förstår, men ibland önskar jag att jag kunde skriva mer öppet om det som ligger mig allra närmst om hjärtat.
    En fin sommar till dig, kära vän.

    SvaraRadera
  8. prioriteringar och vardag. Det är så lätt att välja fel saker att lägga tid och energi på.
    Det är aldrig fel att lägga tid på varandra!

    Skönt att ni fick det där samtalet och att du ser framåt.
    Kram

    SvaraRadera
  9. C - ja, jag tror att jag valt fel saker en längre tid. Dags att ändra på det. Skönt att det är semester nu

    Kram, ha en fin sommar!

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!