Jag har kört hetsigt en längre tid. Gärna över hastighetsbegränsningen. Gärna i omkörningsfil. Och jag gasar istället för att bromsa in när det blir orange ljus vid trafikkorsningen. Och jag blir alltid irriterad om någon kör sakta framför mig.
Och det är något med det där att gasa istället för att bromsa in. Att faktiskt unna mig själv att sakta ner och vänta in en stund, för att sedan kunna åka vidare. Jag gör inte det. Inte vid trafikljus. Inte i livet. Inte just nu.
Eller så är det en förändring på gång. För efter förra yogaklassen, när jag blivit justerad och fått assistens i ryggvridningarna och nästan, nästan kommit upp i hel brygga igen efter många år, så stannade jag när det blev orange vid trafikljuset. Och jag låg i den vanliga filen. Höll hastighetsbegräsningen. Och jag blev bara glad när en traktor svängde ut framför mig. Den gjorde att jag saktade farten så pass mycket att jag kunde njuta av rådjuret med sitt ganska nyfödda kid som stod en bit längre ut på åkern.
Så – yogan öppnar mina sinnen. Och mina sinnen talar om vad jag behöver. Bilkörning eller ej. Ikväll är det dags för yoga igen. Tack och lov.
Va bra! Nu har du en till varningslampa på hur du mår. :)
SvaraRaderaHärligt att du kommit tillbaka till yogan. Jag saknar den fortfarande i mitt liv. Och all annan träning också just nu. men idag köpte jag 15minutersboken av Paolo Roberto, som du pratat om tidigare. Förhoppningsvis får det igång mig.
kramar!
Precis så funkar yogan för mig också! Jag går långsammare, står stilla i rulltrappan och ler inkännande åt människor som innan yogaklassen bara varit i vägen och hindrat min framfart. Coolt är vad det är.
SvaraRaderac - varningslampor är bra ibland. Och Paolos bok är också väldigt bra. Den fick mig att börja träna. Och nu är jag i full gång. Med både löpning och yoga och simning. Härligt!
SvaraRaderaEn härlig sommar önskar jag dig. Kram
Ulrika - och om jag yogar regelbundet så har jag lugnet i mig hela tiden. Det är därför jag helt enkelt bara måset yoga, ofta och mycket. Kram, ha en fin sommar!