måndag, augusti 02, 2010

En vecka kvar

En vecka kvar. På semestern. Vi kommer att tillbringa den i huset i Roslagens skärgård. Och vi hoppas på lite bättre väder.
Sedan börjar allvaret. Jobb. Dagisinskolning för Siri. Och nytt jobb för mannen. Hösten kommer att innebära ett helt nytt sätt att leva. På många olika sätt.

Jag halvårsplanerar både mitt privatliv och den kommande fortsättningen för Stilla tankar. Och så löptränar jag. För att klara tjejmilen i september. Och för att hålla formen. Men också för att komma iväg ut i skogen och få egentid. För att ha semester med två små barn är inte riktigt att ha semester. Åtminstone inte om man tänker att man ska vila ut, läsa en massa böcker och bara vara.

Men vi har och har haft fantastiska dagar. Hemma. I Hälsingland. I den lilla byn på gränsen mot Jämtland. Vi har varit själva, träffat goda vänner och umgåtts med släkt och familj.

Så nu kastar vi oss ut för den sista veckan. Och njuter. I fulla drag.

5 kommentarer:

  1. Norrland är fint..har pluggat i Bollnäs å det var ett av det roligaste åren i mitt liv! Ha en fin sista vecka:)

    SvaraRadera
  2. Man får ta livet som det är. Och jag tycker du gör det så fantastiskt bra! Du är i det som är, och låter saker vara som de är. Det som går tar du tag i och det som kan bero, det får vänta. Kloka, fina kvinna! Ha en skön sista semestervecka! KRAM!

    SvaraRadera
  3. Har tänkt på dig ibland. Att det inte är så lätt att få ihop allt. Men jag är som du, planerar också för en väldigt annorlunda höst. Och det känns skönt. Vila nu i sista veckan och njut. Det är dig väl unt. Kramkram

    SvaraRadera
  4. Hoppas att ni får en riktigt härlig sista vecka och att eran höst blir precis som ni vill. Kram

    SvaraRadera
  5. Toril - Plugg i Bollnäs. Det visste jag inte om dig. Härligt. Och Norrland är också härligt.

    Nina - Lika fina ord från dig som vanligt. Och ja, jag försöker leva så - att jag tar tag i det som går att påverka och låter det andra bero...tills jag vet hur jag ska eller kan påverka det. Eller så låter jag det helt enkelt bero, helt, eftersom vissa saker helt enkelt inte går att påverka.

    Annika - det ska bli så spännande att få följa din höst. Min höst blir kanske inte lika spännande på det sättet, mitt nya liv handlar mer om att få tiden att gå ihop, av olika anledningar. Stort lycka till!

    Ensamma mamman - och det samma till dig, fina du!

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!