Det är mulet ute. Regntunga skyar. En ganska stark vind i den stora björken utanför mitt fönster.
Huset är tyst. Det är bara jag här. Jag och min stora latte och en timme kvar innan jag ger mig iväg ut på den milslånga rundan i skogen. Den är, tillsammans med det tysta huset, min uppladdning inför den kommande jobbstarten. Imorgon kör jag igång igen. På det stora företaget. Det känns sådär, eller snarare ganska tråkigt faktiskt. Jag kan det där. Men tjänsten där fortsätter att vara förutsättningen för att jag sedan, på tisdagen, ska kunna cykla iväg till mitt alldeles egna mottagningrum och hålla höstens första terapisession. Med en helt ny klient. Hon ringde mig på min semester och hon hade fått mitt namn av en tidigare klient till mig. Mina senaste klienter har kommit så, genom kontakter. Det känns fantastiskt. Jag kan inte få bättre feedback än så.
Och sommaren då? Semestern i Hälsningland, Jämtland, på hemön och ute i skärgården. Ja, den har varit bra. Bäst har de långa sovmorgnarna varit. Ibland har vi till och med fått väcka barnen. För en småbarnsfamilj är det ren lyx. Och lyxigt har det varit att slippa gå och lägga sig tidigt och istället få tid över för te, läsning och bara vara.
Dock har vi, ömesidigt, beslutat att detta är vår sista semester som vi firar med våra familjer. Inte för att vi inte vill träffa dem, men vi vill hitta vår egen semestertradition. Det är så få veckor på året som vi har tillsammans och då vill vi ha dem bara vi, utan anpassning till andra. Det är inte egoistiskt tänkt utan det är kärleksfullt tänkt. Mot vår egen familj. Den nya familjen. Alla andra får finnas där också, men på andra tider på året.
Det låter som ett bra beslut, tycker jag. Att faktiskt inte alltid ta hänsyn till alla runt omkring och slita sig själv i stycken, utan fundera över vilka som bäst behöver tiden. Och jag känner igen det så väl; den egna lilla truppen behöver faktiskt tid att formera sig för att kunna få den där året-runt-karusellen att fungera på bästa sätt.
SvaraRaderaJag är lite avundsjuk också på de där löprundorna (mina knän och fötter håller inte för sådan träning). Det låter som finfin meditation och bra grund för höstens alla utmaningar.
Så väldigt klokt. Vi firar semestern själva och träffar enbart familj någon dag i taget, det funkar bra. Man måste ju verkligen satsa på sin familj, som du skriver. Här laddas också för en runda i naturen, dock ej löpning utan stavgång men det är ju inte fel det heller. Håller tummarna för ett fint möte på tisdag! Kram
SvaraRaderaEr familj är den viktigaste i ert liv och det är helt rätt att vara mån om den. Omkringkärleken (!) finns alltid kvar!
SvaraRaderaVilket spännande och modigt beslut! Nu har inte vi några stora problem med att åka runt och träffa 14 olika delar av släkten på semestern men många verkar ju ha så och tycker att det är jobbigt men känner samtidigt att de "måste".
SvaraRaderaTror ni att era familjer kommer ta illa upp och hur hanterar ni det? Träffar ni dem regelbundet resten av året ändå?
Jag minns i våras när du började skriva om dina härliga löpturer på 5km, nu har det blivit till 1 mil. Häftigt! Inspirerande! Liksom beslutet att ni väljer familjen. Er familj, den absolut viktigaste. Ge näring till den med tid, närhet och egna speciella upplevelser. Kram
SvaraRaderaVerkar som ett bra beslut för ER familj och nu är det ju faktiskt den som är viktigast! Hoppas släktingarna respekterar det oxå.
SvaraRaderaKram.
Det var ett väldigt klokt val tycker jag! Man måste se till sig själv och sin familj. Vad ni vill och behöver måste gå först.
SvaraRaderaHoppas att de kommer gå bra att jobba även om de inte känns jätte kul. Kram
Å så sant! Och så rätt! Själv tycker jag mindre och mindre om andra högtider också, såsom jul och påsk, för man måste anpassa sig till alla andra hela tiden. Ett år ville vi vara för oss själva under julen och hyrde en stuga i Vikarbyn utanför Rättvik. Men vi hann inte mer än hem så skulle vi fara än hit och än dit för att fira jul. Suck! Varför kan vi inte träffas när som helst på året. Och ge presenter om vi känner för det, istället för att det förväntas bara för det är jul.
SvaraRaderaTa hand om er egen familj och skapa en tid för bara ER.
Kram
Klokt att ni har bestämt er för nåt som passar er bättre, som är till för ER familj. Vi har också kommit fram till att var sista året som vi firar boende i samma hus som tjugoelva andra släktingar, i flera veckor. Nästa år har vi tänkt att åka till samma ställe som de ska vara på men hyra ett eget hus så vi får lov att bestämma själva när och hur mycket vi ska ses. Precis som du säger är det faktiskt av kärlek, till oss och vår familj, för att vi ska få lov att ha en bra semester. Ta hand om dig och grattis till din nya klient, som kom till dig på det allra bästa sättet. Kram
SvaraRaderaK - ja, den där året-runt-karusellen måste ju funka, precis som du skriver. Och det här kan vara ett sätt för oss att få till det.
SvaraRaderaOch ja, min löpning är som meditation för mig (jag mediterar faktiskt inte alls lika mycket sen jag började med löpträningen) och en bra grund, absolut.
Sandra- stavgång är precis lika bra det! Och vad härligt att er semestertradition fungerar. Jag hoppas att den kommer att göra det för oss oxå. Och tack, dagens samtal gick bra.
Nina - så sant, så sant. Omkringkärleken finns alltid där.
Alexandra- vad härligt att ni åker runt och hälsar på och att det funkar.
Det funkar för oss också, men eftersom vi träffar våra familjer under andra delar av året (ja, det gör vi, mycket) så tycker vi att vi kan och vill välja bort det några få veckor under semestern. Och illa upp tar de inte, de vill ju vårt bästa (förhoppningsvis :)
Kristina - ja, tänk nu har jag gett mig ut i milspåret. Det har jag inte gjort sen jag gick i grundskolan.
Geta - ja, våra släktingar respekterar det. Annars är de inte längre våra släktingar :) Nej, skämt åsido. Vi träffar dem under hela året så att vi väljer bort dem några veckor ska nog inte vara några problem
Ensamma mamman - ja tack, det gick fint att jobba. Det är bara den där första morgonen som är tuff
Helen - ja, det är ju lätt att högtider överhuvudtaget förknppas med måsten och borden. SKÖNT att ni vågar trotsa det. Heja er!
Anna- och det viktigaste av allt är kärleken till de som är allra, allra närmast. Inte sant?!
Och tack för grattis. Och tänk...idag kom ytterligare en klient. Också via tips. Kram