På Coop Forum..där satt jag och grät

Det var dan för dan före dopparedan. Vi låg efter med julstöket på grund av magsjuka, sömnlösa nätter och makens engagemang i ett eventuellt nytt jobb.
Jag hade gått upp tidigt, lämnat barnen på dagis och sedan tagit bilen till Bromma Blocks för att inhandla julmat, lite vin och öl och de där allra sista julklapparna.

Jag var både trött och allmänt irriterad. Och det redan innan jag började med shoppingen. För att hitta energi valde jag att börja med en stor latte. Den var god men jag höll på att somna av trötthet.De där sista julklapparna och vinet och ölet gick hyfsat bra att inhandla, trots många kunder och värme.

Men maten. På Coop. Jisses. Det var allmänt kaos redan i början av butiken när det visade sig att varuleveranserna var försenade på grund av vintervädret. Jag tog några djupa andetag och tänkte att jag får med det jag får med.

Efter halva butiken lämnade jag för ett ögonblick min varuvagn och plockade på mig lite goda ostar. Väl tillbaka där jag lämnade vagnen så var vagnen borta. Spårlöst borta.

Jag gick några varv och tänkte att min trötthet nog gjort att jag lämnat den på ett ställe jag inte mindes.
Efter x antal varv i den där butiken i(som är stans största) insåg jag att någon tagit fel vagn. Och det hade väl varit okej, jag hade ju kunnat börja om, om det inte varit för att mina favoritvantar och två shoppinglistor var kvar i vagnen.
I trettio minuter gick jag runt och försökte hitta vagnen. Utan resultat. Då var jag nästintill gråtfärdig. Och förbannad.
Sedan gick jag till informationsdisken och bad dem ropa ut att någon tagit fel vagn. Det gjorde de. Flera gånger. Men min vagn kom inte tillbaka.
Så jag började om. Att handla.

När jag nästan var klar hittade jag min vagn. Med vantarna, men utan shoppinglistan. Så allt jag skulle handla fick jag liksom improvisera. Ändå.
Så ringde mannen. Och frågade hur det gick för mig. Och jag gick igång och berättade hur jobbigt det var och hur trött jag var och vilket jäkla elände det var att julshoppa så nära inpå jul.
Då säger han: Vet du, jag har fått jobbet!

Han har fått jobbet. J-o-b-b-e-t. Det med riktigt stort J. På ett väldigt exklusivt företag. Med schysst lön och bra förmåner. Och vi som haft det knapert ett tag och bara kunnat hoppas på en sådan sak.
Och där stod jag och beklagade mig över en skitgrej.

När vi lagt på började jag gråta. Hejdlöst. En äldre dam kom fram till mig och frågade hur det var med mig. Allt jag kunde säga var - "jag har förlorat mina shoppinglistor men jag kommer att få åka på lyxkryssning snart"

Och ja. Det är väl en bra sammanfattning av min jul,
God fortsättning kära ni.