Jag hade inga förväntningar eller förhoppningar. Och kanske är det också då det blir som bäst.
När allting sker av en slump eller en mening och att alla dessa slumpar och meningar gör en helg som känns mer som en lång, lång semester.
Visserligen somnade jag redan halv nio i fredagskväll, i vår stora säng, när jag nattade Signe. Och det var nog både en slump och en mening. För jag behövde det.
När jag vaknade på lördagen, efter en sovmorgon till halv nio, kände jag mig förvånansvärt utvilad.
Så efter en latteförmiddag med bästa grannarna och deras barn så gav jag mig ut och sprang. Årets första löppass. Fem kilometer. Intervall. Med nyinköpta broddar.
Ljuvligt, ljuvlig, ljuvligt.
Hemma igen blev det ytterligare en latte, dusch och så bil och tunnelbana in till stan för att möta upp vännen L i mina gamla kvarter vid S:t Eriksplan. Sedan tillbringade vi några timmar på Mellqvist kaffebar (som troligtvis har Stockholms bästa kaffe) med latte, varma mackor och en massa catch-up.
Sedan strosade vi därifrån och in till city. Slank in på en Whyred-utförsäljning och fyndade.
Hemma väntade lördagsmys (med popcorn och saft till de små och vitt vin till oss vuxna), god middag och Mello (med Signe).
Ytterligare en god natts sömn resulterade i långfrukost med dn-läsning och sedan blev det många, långa timmar ute i snön. Vi åkte pulka, gick på upptäcksfärd i skogen och premiärfikade utomhus i en solig snödriva.
När Siri sov lunchsömn gav jag mig ut med längdskidorna. Men det som jag trodde skulle bli någon timmes egentid blev mest en mardrömsfärd i alldeles för isiga spår. Efter tre vurpor hade både jag och min rumpa fått nog. Då tog jag mig hem, kurade ihop mig i soffan under en filt, åt fruktsallad och kollade på film.
(Visst har det funnits stunder av ilska utbrott, trots och totalvägrande barn. Men det blir ju liksom bara en parentes och små, små bokstäver efter en sådan här helg).
Det var dig väl unt min vän. Låter gudomligt skönt!
SvaraRaderaMmmmmmm!
SvaraRaderaär ungefär vad jag vill säga :)
Skönt med skön helg!
Det låter som en härlig helg! Och visst är det ofta så att det är de ledigheter (långa som korta) då man inte har några förväntningar som oftast blir bäst!?
SvaraRaderaInte avundsjuk på den isiga ländskidturen dock.. jag har traumatiska minnen från min första tur i Norge då maken lockade upp mig på värsta långa turen på ca 4 timmar (första gången jag åkte sen jag var barn...) då vi bara steg uppåt i 1,5 timme, njöt av fantastisk utsikt och spår uppe på en platå och sen skulle ta oss ner igen, parallellt med slalombackarna! Du förstår. Jag har aldrig varit så rädd för att bryta något i hela mitt liv. Jag klarade mig från benbrott men var blå på hela högersidan eftersom min taktik tillslut blev att kasta mig åt höger så snart farten blev för hög och jag inte klarade av att ploga - hur gör man det liksom när man bara åkt slalom de senaste tio åren!? Den där turen har satt sig lite under huden på mig och jag har inte åkt ordentligt sen dess men nu i vinter ska skidorna ut, här finns det både rejält backiga men också ganska flacka spår och jag ska uppsöka det senare!
Annika - härligt, härligt, härligt är det. Tack för din tanke!
SvaraRaderaNina - och de ljuden räcker bra tycker jag. Tack!
Ingela - ja, det är när förväntningarna saknas som det blir som allra bäst. När det blir spontant och inte genomtänkt. Lite som när jag träffade min vän häromkvällen och vi hamnade på det där haket där vi drack en massa vin och hade urtrevligt.
Och du - jag förstår att dina minnen från din förra längdskidtur är traumatiska. Det är ju liksom helt omöjligt att stanna på längdskidor. Hur isigt det än är när man åker slalom så finns det ju en helt annan möjlighet. Och ramlar man med slalomoskidor så löses ju de ur. Det gör inte längdskidorna. Där ligger man i de mest konstiga ställningar och får inte av sig skidorna.
Jag hoppas verkligen att du får en angenämare skidtur när du ger dig ut. Och du - håll dig till de flacka spåren! Kram och lycka till!
Vilken härlig helg! Hoppas bara din rumpa mår bra ;-)
SvaraRaderaHelén - tack för omtanken om min rumpa :) Den mår finfint. Ett fult blåmärke dock, men det kan jag leva med!
SvaraRadera