Lite sömndrucken tassade jag från sängen ner till vardagsrummet när klockan ringde strax innan fem imorse. Det är fullmåne, men jag yogar ändå. Vissa yogisar gör inte det när det är full- och nymåne.
Min egna personliga tanke kring just månen är att vi varit så beroende av den i många tusentals år, då när det inte fanns en artificiellt ljus som nu gör att vi kan vända på dygnet lite hur som helst. Då var det viktigt att nyttja ljuset från fullmånen för att arbeta, och alltså inte yoga. Och när det var nymåne, ja då behövde vi sova, alltså inte yoga.
Jag tänker också på Petri Räisänen, som i sin bok Kraften bakom yoga skriver att det tog honom sju år innan han var redo att praktisera yoga dagligen. För mig har det också tagit sju år. Jag har inte varit redo förrän nu. Livet har kommit emellan, jag har fött två barn och varit gravid och gift mig och flyttat och köpt hus och startat företag och..blivit vuxen.
Nu har jag landat i allt det och då landar jag också i yogan.
En riktig bra yogadag innehåller morgonpractice, en god grötfrukost, latte och en smörgås till förmiddagskaffet, en promenad i dagsljus, en powernap på soffan, en god bok och meditation.
Idag har jag haft en sådan dag. Det är jag tacksam för. Det gör att kvällens arbete som terapeut blir riktigt, riktigt bra.
Så fint du beskriver din väg till varje-dags-yogan. För det är nog så det är, vi behöver landa i flera delar av vårt liv innan yogan blir självklar. Ha en riktigt skön helg!
SvaraRaderaDet låter som mig också! Jag tror det dröjde 6 år innan jag fick till det med yoga i vardagen. Kringelkrokar i livet som gör att man inte klarar allt på en gång. Men när man är där, då är det en gåva att förvalta. Må så gott!
SvaraRaderaNina - och nu är jag SÅ glad för att yogan är självklar i mitt liv. Jag tror att den alltid kommer att vara det. Kram
SvaraRaderaAnnika - Kringelikrokar är fina de också, men yogan är allra, allra finast. Kram till dig!