onsdag, januari 18, 2012

Att befinna sig på sjukhus

Det är något med sjukhus som alltid får mig att gråta.
Så idag grät jag. Av den enkla anledningen att jag var på ett sjukhus.
Själv.
För att kolla upp den där diffusa och molande värken som jag haft ett tag.

Jag skulle egentligen ha gått till min privata gynekolog om det inte varit för det faktum att den kliniken har tre månaders väntetid. Så länge ville jag inte vänta.
Istället var jag på S:t Görans sjukhus.

Jag blev undersökt av två läkare. Och är nu remitterad vidare till en specialist.
För det finns något där som inte ska vara där.
Troligtvis bara en chokladcysta sa läkaren och poängterade gång på gång att det inte finns någon som helst anledning till oro. Bara för att hon gjorde det blev jag just - orolig.

Att jag grät berodde inte på det beskedet utan mer på det faktum att det känns i hela kroppen att befinna sig på sjukhus. Jag har inga traumatiska upplevelser att relatera till, det är mest en stark känsla av att något är fel med att vara på sjukhus.

För att skala bort den känslan tog jag en promenad efteråt, och andades. Köpte med mig tre yogatidningar och gick till ett café och drack kaffe. Satt där och bestämde mig för att jag inte kan göra så mycket mer än att vänta på remissen och hoppas på att det bara är just en sådan där chokladcysta.

Sedan shoppade jag kläder. Det funkar ofta när jag är nedstämd, men idag funkade det inte alls.




10 kommentarer:

  1. Men du, ibland är dagar tunga. Och jag skickar mina varmaste tankar som bränner bort din lessamhetskänsla. Och jag håller helt med dig, så fort jag kliver in på ett sjukhus vill jag gå ut. Det hörs ju på namnet SJUKhus. Det heter ju inte härblirdufriskhus. Kramar!

    SvaraRadera
  2. Känner din oro, Maria, och hoppas att du ska slippa dras med den särskilt länge. Omtanke och kram!

    SvaraRadera
  3. Jag tycker som Annika - det borde heta Härblirdufriskhus, så att man får lite positiva vibbar istället för negativa! Jag tycker att allt var läkare och sjukhus och liknande heter är urläskigt och drar mig i det längsta för att gå dit ... till slut får jag ännu mer ångest över det, eftersom jag tänker att "tänk om de säger att jag borde kommit för länge sedan och nu är det för sent" och så låter jag bli ännu mer. Inte så bra.

    Hoppas att doktorn bara har goda besked när det kommer till kritan! Det är ju jätteläskigt att behöva oroa sig över sådant där, den där otäcka sjukdomen som man inte ens vill nämna namnet på ... Chokladcysta? Vad katten är det? Får man det av att äta för mycket choklad, eller vad? :-O

    Yogatidningar och kaffe tycker jag absolut att du förtjänade! Och för övrigt tycker jag att din blogg är väldigt trevlig :)

    SvaraRadera
  4. Maria, vad bra att du kollade det! Det är så tufft att bära oron, men så bra att du kommer få veta vad det är och OM det är något att oroa sig för. Jag håller tummarna för inget att oroa sig för, skickar massa bra energi till dig och varm kram genom stjärnrymden

    SvaraRadera
  5. Å. En stor kram till dig. Jag skulle nog hanterat det ungefär likadant. När min mamma var sjuk var att promenera och titta på kläder i butiker några av få saker jag kunde koppla av korta stunder med.

    Jag sänder en önskning ur mitt hjärta att allt går bra.

    SvaraRadera
  6. Hej vännen! Tänker mycket på dig nu. Och så kunde jag inte låta bli att lämna en bloggaward till dig... :-) Stor kram!
    http://hemmahosfruc.blogspot.com/2012/01/bloggaward.html

    SvaraRadera
  7. TACK rara för finfina kommentarer, både här och på mejl och via telefon och Facebook och gud vet allt :)

    Jag coolar ner och väntar in min remiss

    TACK för att ni finns här och där och i mitt liv.

    Och Piglet - ja, tänk om man kunde få chokladcystor av att äta för mycket choklad, DÅ skulle jag verkligen ligga i riskzonen. Tack för att du gillar min blogg också!

    SvaraRadera
  8. Och kära fru C - vilken fin award. Varm i hjärtat blir jag av den. Kram

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!