torsdag, februari 23, 2012

Att inte känna igen sin kropp

Jag är under utredning nu.
Den där cystan som upptäcktes orsakar med största sannolikhet inte mina besvär.
Den är för liten för det.
Så samtidigt som jag drog en lättnadens suck över att det är helt ofarlig cysta så kom en diffus oro krypande.
En oro för vad det då kan vara som gör att jag mår som jag gör.

För helt bra. Det är jag inte. Jag känner min kropp, men jag känner inte igen de här symtomen. De liknar ingenting annat som jag haft.

Så på tisdag ska jag tillbaka till S:t Görans sjukhus igen.

Sjukdomar förföljer mig även hemma, om än i mer konkret form. Båda barnen har haft vattkoppor och precis när vi trodde att allt var som vanligt igen, efter tre veckors pusslande med vabb och jobb och ledighet så kom kräksjukan till vårt hus. I natt vaknade jag av att Signe kräktes. Och det fortsatte hon göra, hela natten.
Vid sextiden somnade vi båda, rejält trötta båda två. Nu är hon betydligt bättre och jag hoppas, hoppas, hoppas att det är över nu. Med det mesta.




13 kommentarer:

  1. Det behöver inte betyda att det är något allvarligt, men jag förstår din oro. Och med yogan och andra delar i ditt liv kommer säkert en känslighet inför den egna kroppen som gör att man känner när något inte stämmer. Jag tänker på dig och skickar lite sol. Och hoppas att ni snart ska få vara friska. Allihopa. Kram!

    SvaraRadera
  2. Det låter tufft.. Hoppas att allt är som det ska!

    SvaraRadera
  3. Stor kram!
    Förstår precis hur du känner det...

    SvaraRadera
  4. men vad har du för symptom? jag blir orolig, får kli i magen o klump i halsen. Jag röstar för att du blir frisk. Typ nu. Trolleri trollera och en kram på det. så säger vi :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Typ molande mensvärk, lite tryck över magen o en allmän känsla av att något är lite knas. Men det behöver ju inte betyda något alls, egentligen. O innan jag vet så väljer jag bort oron. Kram

      Radera
  5. Åh, jag hoppas att ni alla mår bättre <3! Kram Jennifer

    SvaraRadera
  6. Tack söta ni, för omtanke o ord o tankar

    SvaraRadera
  7. oj. Tänker på dig och om det verkligen går att välja bort oro. Jag skulle inte kunna göra det, men så är jag jag och du är du :)

    Massa kramar!

    SvaraRadera
  8. oj. tänker på dig och på om det går att välja bort oro. Jag skulle inte kunna göra det. Men jag är jag och du är du.

    Massa kramar!
    /C

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag kan välja bort oron. Ibland. För jag tänker att det är onödigt att oroa sig såhär innan jag riktigt vet vad allting handlar om. Men jag ska inte säga att det är lätt. Kram tillbaka!

      Radera

Tack för just din tanke, den är viktig!