Att längta efter att få sitta still

Jag är inne på den tredje veckan nu. Med vabb.
Det börjar göra mig så smått galen.
Det där med tålamod är inte alltid min starka sida.
Särskilt inte idag.
Egentligen finns ingen anledning, mer än att jag är trött på att pärla, leka med Barbiehus, rita, skriva, hantera konflikter, slagsmål och missförstånd.
Och på att aldrig få sitta helt still.

Just som jag slår mig ner med latten i den mjuka soffan så är det någon som bajsar eller spiller ut sin mjölk eller bara hoppar rakt på mig så att jag måste byta tröja.
Ja, ni vet.

Imorgon ska vi tillbaka till vardagen igen. Och säga vad man vill om den, men jag tycker att det är ganska skönt med rutiner. Och att slippa rodda i allting samtidigt. För jag har inte haft råd att vabba fullt ut, utan jobbat hemifrån så mycket det har varit möjligt, och även åkt iväg för att träffa klienter. Men det har också gjort att det känns som att ingenting har blivit helt och ordentligt gjort.

Imorgon jobbar jag på Stilla Tankar och har bara en handledning inbokad. Jag har redan nu bestämt att jag vill morgonyoga, träffa min handledare och sedan sitta stilla, på ett och samma ställe, hela långa dagen, innan det är dags att åka och hämta barnen på dagis.

Sköna vardag - välkommen!