lördag, mars 03, 2012

Sömn och barn


Det enda jag längtar efter är sömn.
Att få sova.
En hel natt.
Flera nätter
Utan att vakna.

Utan att bli väckt av någons hosta, en borttappad napp, mardröm eller närhetstörstande. Utan att behöva sova på sidan, på rygg, lite halvdant sådär någonstans i sängen där det finns plats.
Den är så talande, den där bilden. För hur det är. Hos oss. Hos många. Vi har dessutom inte bara ett barn, utan två. Och då kan ni ju bara tänka er, eller känna igen er i,  hur det är.

Vi brukar sova med barnen varannan natt, jag och mannen. För just nu vill barnen absolut sova tillsammans och dessutom med någon av oss i rummet. Och för att alla ska sova så är lösningen att jag och mannen turas om att sova i källaren.
Men det är inget kul att sova i källaren. Visserligen får man oftast sova ostört, men källaren är överbelamrad med prylar och ger väldigt lite schysst energi. Och jag gillar ju det där med rätt energier. Dessutom är sängen halvskön och det behöver kånkas täcken och kuddar mellan rummen.

Nej. 
Tänk den som fick sova. 
Åh..ljuvliga tanke. För både kropp och själ. 

2 kommentarer:

  1. Ja jag håller med dig, jag längtar såååå efter ostörd sömn. Mina småttingar är 3 och 4 år och de kommer fortfarande till oss på nätterna. Men tids nog så får vi sängen för oss själva :). Ha det gott!

    SvaraRadera
  2. Ja, tids nog kommer de bli tonåringar och vilja sova typ jämt :)
    Tack för din kommentar!

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!