Så gick den - min föreläsning

Här är den. Min föreläsning. Eller i alla fall min mindmap över den.

Den följde mig både igår och idag. Igår från det att jag fick ner den på papper (när jag satt på Gateau efter min morgonyoga) till dess att jag lade ifrån mig den på eftermiddagen och helt sonika kände att jag var nöjd. Bara en sådan sak.

Idag fick den följa med mig igen. Men den har mest legat i väskan. Förutom när jag höll föreläsningen. Då följde den med mig allra längst fram i konferenslokalen. Där behövdes den. Som sällskap och trygghet.
Jag följde den rätt så bra, men gick ifrån den när jag kände att några frågor från publiken gjorde det nödvändigt.

Och föreläsningen då, hur gick den?

Rent spontant vill jag säga – väldigt, väldigt bra.

Men jag var nervös innan. Och när uppdragsgivaren är Bonnier (jajamen, där var jag idag) så blir det liksom lite extra pirrigt på något sätt. Men det hör ju till. Det skärper mina sinnen och gör att jag fokuserar på rätt saker.Och så länge andningen följer med mig så gör jag det, fokuserar på rätt saker.

En stor skillnad att prata inför ett företag på det här sättet mot att hålla mina egna events och retreater är ju att flera av de som är där inte är där av fri vilja. För några år sedan hade jag inte klarat det. Då hade den där mannen på första raden, med armarna i kors och rynkad panna, fått mig att backa. Nu blev jag istället mest nyfiken på honom samtidigt som jag också bestämde mig för att han inte skulle ta hela min plats.
För han hördes. Och skrattade. Och såg v-ä-l-d-i-gt skeptisk ut.

För några år sedan hade jag bara sett det, under hela föreläsningen. Nu valde jag istället att också ta in alla de andra, de som såg genuint intresserade och nyfikna ut. De och han fick liksom lika stor plats. Varken mer eller mindre.

Det blev en föreläsning med hälften prat/fakta/information och hälften praktiska övningar. Och temat var kreativitet och flow. Jag avslutade med en yogarörelse som många inte ville sluta göra och sedan fick jag en stor, stor applåd.

Efteråt kom flera fram och tackade och sa att det hade varit lärorikt och bra. En av dem var mannen från första raden. Han slutade ganska snart att sitta med armarna i kors och de där rynkorna i pannan slätades snabbt ut och ersattes av ett varmt ansikte som a-n-d-a-d-e-s. När vi sa hej då sprack hela hans ansikte upp i ett stort leende ”Ta hand om dig!” sa han.

Tjoho!

Och jag vill också att ni ska veta att jag fick en massa fin hjälp av era kommentarer. Som vanligt när jag lottar ut saker vill jag skicka boken till er alla, men det går ju inte. Så i lottningen blev postdbt vinnaren. Meddela mig din postadress kära du. Och stor kram till er alla!