Här är den. Min föreläsning. Eller i alla fall min mindmap
över den.
Den följde mig både igår och idag. Igår från det att jag
fick ner den på papper (när jag satt på Gateau efter min morgonyoga) till dess att
jag lade ifrån mig den på eftermiddagen och helt sonika kände att jag var nöjd.
Bara en sådan sak.
Idag fick den följa med mig igen. Men den har mest legat i
väskan. Förutom när jag höll föreläsningen. Då följde den med mig allra längst
fram i konferenslokalen. Där behövdes den. Som sällskap och trygghet.
Jag följde den rätt så bra, men gick ifrån den när jag kände att några frågor från publiken gjorde det nödvändigt.
Jag följde den rätt så bra, men gick ifrån den när jag kände att några frågor från publiken gjorde det nödvändigt.
Och föreläsningen då, hur gick den?
Rent spontant vill jag säga – väldigt, väldigt bra.
Men jag var nervös innan. Och när uppdragsgivaren är Bonnier (jajamen, där var jag idag) så blir det liksom lite extra pirrigt på något sätt. Men det hör ju till. Det skärper
mina sinnen och gör att jag fokuserar på rätt saker.Och så länge andningen
följer med mig så gör jag det, fokuserar på rätt saker.
En stor skillnad att prata inför ett företag på det här
sättet mot att hålla mina egna events och retreater är ju att flera av de som
är där inte är där av fri vilja. För några år sedan hade jag inte klarat det. Då
hade den där mannen på första raden, med armarna i kors och rynkad panna, fått
mig att backa. Nu blev jag istället mest nyfiken på honom samtidigt som jag också
bestämde mig för att han inte skulle ta hela min plats.
För han hördes. Och skrattade. Och såg v-ä-l-d-i-gt skeptisk ut.
För han hördes. Och skrattade. Och såg v-ä-l-d-i-gt skeptisk ut.
För några år sedan hade jag bara sett det, under hela
föreläsningen. Nu valde jag istället att också ta in alla de andra, de som såg
genuint intresserade och nyfikna ut. De och han fick liksom lika stor plats.
Varken mer eller mindre.
Det blev en föreläsning med hälften prat/fakta/information
och hälften praktiska övningar. Och temat var kreativitet och flow. Jag avslutade
med en yogarörelse som många inte ville sluta göra och sedan fick jag en stor,
stor applåd.
Efteråt kom flera fram och tackade och sa att det hade varit
lärorikt och bra. En av dem var mannen från första raden. Han slutade ganska
snart att sitta med armarna i kors och de där rynkorna i pannan slätades snabbt
ut och ersattes av ett varmt ansikte som a-n-d-a-d-e-s. När vi sa hej då sprack
hela hans ansikte upp i ett stort leende ”Ta hand om dig!” sa han.
Tjoho!
Och jag vill också att
ni ska veta att jag fick en massa fin hjälp av era kommentarer. Som vanligt när
jag lottar ut saker vill jag skicka boken till er alla, men det går ju inte. Så
i lottningen blev postdbt vinnaren. Meddela mig din postadress kära du. Och
stor kram till er alla!
Grattis! Vad roligt!
SvaraRaderaHeja!!! :D Vad härligt att du fick så bra respons och att du själv kände dig nöjd också.
SvaraRaderaAmen & Grattiskram!
SvaraRaderaGrattis! Underbart!
SvaraRaderawow!
SvaraRaderaKram
Ååååååh grattis, så underbart och fullkomligt inspirerande. Heja dig! Kram
SvaraRaderaHärligt & grattis. Känns som det kommer att leda till fler möjligheter för dig:-). Kram
SvaraRaderaJa, jag hoppas det :)
RaderaTack för era grattis-rop!
SvaraRaderaDet kändes som en bra föreläsning och jag hoppas, precis som Ulrika skriver här ovan att det leder till fler möjligheter för mig.
Det här är bara början på en lång karriär :) Kram och grattis!
SvaraRaderaTack Annika! Jag hoppas att du har rätt :) Kram tillbaka
RaderaÅ vad roligt!
SvaraRadera/Maria G
Så himla härligt att läsa! Skönt det där, när man kommer över den där spärren. Häftigt att läsa också om dina tankar och det där med vad man fokuserar på under föreläsningen - den negativa eller alla de andra som också är där... Inspirerande! Kram till dig
SvaraRaderaJag har snott det där med att fokusera rätt från Kay Pollack. SÅ otroligt lätt att bara se EN negativ och jobbig sak när det finns tusen bra andra. Så, ja det är inspirerande. Väldigt.
Radera