Jag gjorde min morgonpractice även idag. Tassade upp, mjukade upp kroppen med några höftöppnare och solhälsade sedan några gånger. Är så evinnerligt glad över min chaturanga och känslan i downfacing dog - att jag fått hjälp att hitta riktning och känsla. Det hjälper min högra axel och skuldra. Rejält.
Jag började få ont i dem strax efter att jag börjat yogautbildningen. Har stragglat sedan dess, med att förstå varför och vad jag kan göra. Therese hjälpte mig på retreaten. Hennes kloka ord och kroppens sätt att svara på dem är lösningen. Tror och hoppas jag. För nu får skuldror och axlar rätt positionering i de rörelserna.
När man yogar någon gång i veckan är det inte lika viktigt att ha exakt rätt position, men om man, som jag, yogar sex dagar i veckan blir det en enorm påfrestning om man gör fel. Eller mindre bra som vi säger i yogans värld. För egentligen finns inget rätt eller fel, allt är beroende på vem som yogar.
I övrigt har jag tagit med mig yogaandningen under dagen eftersom jag varit (o fortfarande är) barnvakt åt vännen C:s treårige son och hans sju månader gamla syster. Den där andningen behövdes kan jag säga. Men nu sover de. Och jag kan andas ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för just din tanke, den är viktig!