torsdag, augusti 30, 2012

Mår jag bra?

Nej, jag mår inte bra. Egentligen inte alls. Jag är ganska sårbar nu. Skör.
Det eskalerade efter yinyogaveckan. Yogan har ju den förmågan, att den lockar fram det där som vi försöker gömma, det som vi inte riktigt vill se.

Men nu både känner och ser jag vad det är jag behöver jobba med.
En relation.
En människa i mitt liv som inte ger mig den energin som jag behöver.

Relationer har vi många. Några kan vi se genom fingrarna med, andra inte.

Den här relationen skulle jag kunna se genom fingrarna med, om sanningen ska fram har jag gjort det ganska länge. Jag har tänkt att det fungerar, att vi inte behöver vara så nära. Det har fungerat ett tag, men nu inser jag att den där relationen geggar in i resten av mitt liv också, inte bara i vår relation.

Det är det jag behöver jobba med. Jag vet inte riktigt hur, bara att.

Så -
Jag
Mår
Sådär

10 kommentarer:

  1. Relationer är svårt. Jag kan känna igen mig. Har i alla fall kommit till en insikt. Den viktigaste relationen är den till mig själv. Den har de senaste åren varit rätt dålig och jag försöker verkligen jobba med den och hoppas att det ska bättra på även andra relationer. Fast som jag skrev igår så mår jag bra och det ger energi att försöka må än bättre. Skulle vilja ge något mer konkret svar, men jag tror redan att du har funnit det själv. Om denna relation påverkar även resten av livet är det dags att reda ut det som felar. Du kommer må så mycket bättre efter. Mina varmaste kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, den allra viktigaste relationen är den till sig själv.
      Min relation med mig själv är oförskämt bra (men har inte alltid varit det)Jag hoppas att du också kommer dit, det låter som att du är på fin väg.
      Och något svar är svårt att ge, särskilt som jag inte skriver mer ingående vad det handlar om. Men jag har svaret inom mig, någonstans, och jag kommer att hitta det.
      Stor kram!

      Radera
  2. Skickar en stor, varm kram!

    SvaraRadera
  3. Det där är så svårt. En del männsikor är sådana energitjuvar utan att man inte riktigt märker det förrän personen är borta från ens liv. Och tyvärr är det inte alltid så lätt att välja bort dom som tar mer än de ger. En del människor måste man interagera med. Det svåra är att inte låte dem påverka en. Jobbar dagligen med en på arbetet som jag måste ha med att göra och som suger så mycket energi. Försöker ladda med andra istället. Hoppas bara att jag inte suger ur dem... Det vet man ju inte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Japp, energitjuvar finns det gott om. Jag brukar kasta silvernät på dem (sök i min blogg på det så har jag skrivit ett inlägg, om du vill läsa) men vissa relationer behöver vi göra något med, de äter upp oss annars.
      Den här relationen är inte arbetsrelaterad utan på närmre håll. Jag ska inte säga att det gör det varken enklare eller svårare, bara mer....geggigt

      Radera
  4. Som jag känner igen mig. Hela våren "brottades" jag med en kvävande relation. Något som hade funkat jättebra och varit skoj blev bara degigt och grått. Det brukar kännas bättre när man tagit tag i det, för min del var det oerhört svårt att helt enkelt se det för jag ville inte... Kram till din min vän!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, så är det nog lite för mig också, att jag inte riktigt vill se vad det är jag faktiskt måste ta tag i.
      Svårt det där.
      Kram tillbaka kära du!

      Radera
  5. Så svår det är att blunda när hela ens existens vill se. Se sanningen i vitögat. Även om vägen skulle vara snårig och kännas utom räckhåll. Känner så igen mig i det du skriver. Varm kram! Sanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fina ord från dig Sanna. Varm kram tillbaka!

      Radera

Tack för just din tanke, den är viktig!