torsdag, oktober 18, 2012

Att vänta in sin själ

Vi pratade om det tidigare idag, jag och vännen U, hur lätt det är att hela tiden vara på väg någonstans. Att aldrig stanna upp. Att inte vänta in sin själ.
Lite så har det varit för mig den senaste tiden. Det har gått i ett. Jobb, skola, kurser. Och så lite till.
Det har mest handlat om att gå hemifrån innan familjen vaknat och många kvällar kommit hem först när barnen somnat.
Det är inget nytt, jag har skrivit om det förut, men jag behöver onekligen påminna mig själv, gång på gång, att vänta in min själ, inte hela tiden lyssna på första bästa impuls som säger att det är dags att skynda vidare.

Till vadå?
För vadå?
Varför?

Så imorse när jag var färdig med min yogapraktik satt jag kvar och väntade in själen. Och tillsammans tog vi sedan en lång, lång vila. Och frukosten intogs på favvocaféet med bästa U. Med henne kommer alltid min själ nära.

Hur gör du för att lyssna och vänta in din själ?

12 kommentarer:

  1. Idag ska jag sluta tidigar & bara vara hemma med familjen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter bra. Själv önskar jag att jag kunde lyssna in själen med familjen runt omkring, men det går inte riktigt. Dock är det gott för själen att ha dem där.

      Radera
  2. Jag har en fåtölj med utsikt genom ett fönster i mitt arbetsrum. Där sätter jag mig ofta efter jobb eller resa och väntar in själen. Ibland med en kopp te, ibland bara med en filt över benen kikandes ut i världen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Waw. En egen fåtölj i arbetsrummet. Låter fantastiskt. Bra att du använder den till att vänta in din själ :)

      Radera
  3. Det var en bra fråga som jag inte kan svara på... Måste fundera på det. Men det påminde mig om en bild som jag verkligen gillar, ska se om jag hittar den så postar jag den på FB till dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, den bilden var talande, tack snälla!

      Radera
  4. Senare på kvällen när resten av familjen sover, kan jag tycka att det är skönt att sjunka ner i soffan och sitta där i mörkret med en kopp te. Kramar H.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske lite som jag försöker göra tidigt, tidigt på morgonen, när det bara är jag uppe. Fast då är tidspressen där och pockar på, så det blir inte riktigt samma sak.
      Själv kan jag inte minnas när jag var den som var uppe senast i familjen.

      Radera
  5. PS. Även om det förstås varit lite tomt tycker jag det är bra att du låtit bloggen vila när du haft så mycket annat omkring dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bloggen blir lidande ibland. Skönt att du har överseende med det ;)

      Radera
  6. Tack för påminnelsen och för en fin blogg! Jag ska vänta in min själ nu! Kram Maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad härligt, lycka till! Och tack för att du kikade in och lämnade ett fint avtryck, välkommen tillbaka!

      Radera

Tack för just din tanke, den är viktig!