måndag, januari 14, 2013

Spring i benen

Jag saknar löpningen i mitt liv.
I benen finns en längtan som få sitt utlopp.
Som vill sträcka ut.
Andningen vill flöda fritt och liksom rinna ner över löv och frostig mark.
Jag vill bli riktigt trött och svettig och flåsig. Sådär som man aldrig någonsin blir i yogan, även om den är en fantastisk träningsform.

För mig är löpning meditativt. Att bli ett med det runt omkring.
Jag rensar mina tankar som allra bäst när jag är ute och springer. Det är egentligen bara simning (och då utomhus i sjö eller hav) som slår det. Yogan är meditativt, men på ett helt annat sätt.

Ändå springer jag så sällan nu. Yogan tar över och måste få ta över, just nu. Men yogan sker ofta i en shala inomhus, och nu när jag jobbar heltid igen så får jag så lite dagsljus och luft att jag håller på att bli tokig.
Kanske är det därför jag längtar efter att snöra på mig löpskorna och ge mig ut i skogen. Men jag längtar också efter att bli sådär riktigt svettig och trött och känna styrkan i benen. Löpningen är ett perfekt komplement till yogan där.

Så  -snart så


4 kommentarer:

  1. Här känner man igen sig. Detdär med att vilja ut. Ut och röra på sig! För jag upplever precis som du att efter en lång dag inomhus är det uteluft man behöver och lite vinterknip i kinderna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja, uteluft är en bristvara för mig. Just nu tittar jag ut över en fantastisk dag - flera minusgrader, strålande sol och gnistrande sol. Och så sitter jag fast här inne, på det stora kontoret. Men på lunchen - då tänkte jag lapa lite sol

      Radera
  2. För mig går löpning och yoga hand i hand. I båda hamnar jag i ett meditativt tillstång och andingen och den mentala träningen från yogan har jag enorm nytta av i löpningen. Och löpningen gör såklart att jag kan flowa i fysisk vinyasa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag upplever att löpning och yoga går hand i hand, de är fina tillsammans.

      Radera

Tack för just din tanke, den är viktig!