torsdag, april 04, 2013

Att sakna mig

Jag saknar mig.
Den jag tänkte att jag skulle bli.
Den jag vill vara.
Den jag egentligen är.

2013 skulle bli året då jag satsade mer på mitt företag. Jag hade spännande samarbeten och utbildning på gång. Jag såg fram emot att leva min dröm ännu lite mer.

Men så kom livet emellan. Min man förlorade jobbet och jag gick istället upp på heltid på företaget där jag är anställd. Heltid istället för halvtid  (som var planen).
Heltidstjänsten behövs för att vi ska hantera vår ekonomi. Men så blev vi sjuka. Rejält sjuka. Och den här månadens lön är ett skämt och jag är j-ligt trött på att äta gröt, soppa och böngrytor.

För att kunna arbeta heltid är jag beroende av min bil för att spara resväg. I påskas gick bilen sönder och nu åker jag kommunalt till jobbet och har dubblerat min restid.
Yogastället där jag skulle expandera min verksamhet drabbades av en stor vattenläcka och tvingades stänga. Kvar blev vikarietimmar lite här och där (men inte alls i den utsträckning som jag vill vara yogafröken) och en klass i veckan på kontoret där jag är anställd.
En nära släkting drabbades av ett otäckt överfall som mer eller mindre lamslagit hela familjen. Om jag orkar kommer jag att berätta mer om det.

Det är så här just nu, det kommer inte alltid att vara så här - är mitt motto som jag rabblar många, många gånger varje dag.

Jag är helt medveten om att mycket jag skrivit om ovan är lyxproblem. Vi är friska och vi har varandra och vi har mat och tak över huvudet. Men jag är ganska trött på att behöva ursäkta mig med det också. Livet är inte så roligt just nu, punkt slut. Så är det och så får det vara, det är okej.

Så - nu vet ni. Kära ni. Som har mejlat och messat och frågat hur jag mår och varför jag är så tyst.

17 kommentarer:

  1. Maria! har tänkt på dig då och då och saknat dig i bloggvärlden men tänkt att ni är kanske sjuka. Och det har ni varit och annat trassel, jag förstår dig fullt ut. Det praktiska och pengarna måste fungera, ibland blir det inte som man tänkt sig direkt. Men senare. På ett annat sätt. Din dröm och dina tankar finns kvar och allt kommer att lösa sig till slut. Stor kram och tankar!

    SvaraRadera
  2. Tänkte på dig i går...liksom undrade vad som hänt.
    Glad att höra att det i alla fall inte är livshotande saker.
    Fast inte behöver du ursäkta dig för dig.
    Min man ligger också löst på sitt jobb...eller rättare sagt alla ligger löst just nu. Nu när vi båda trodde att vi skulle kunna ägna oss mera åt sådant vi gillar. Livet bara är så. Sen svänger det igen. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja livet är bara så, det gäller att hitta ett nytt sätt att förhålla sig till livet. Det tar tid ibland.
      Jag hoppas att det löser sig för dig/er!

      Radera
  3. Har bara läst här några fåtal gånger, men nu kände jag igen mig.
    Här är det en make som gått in i väggen och gör att livet är rätt jobbigt för närvarande. Saknar också mig själv.
    Livet är en bergochdalbana och kul är det inte alltid. Ta hand om dig!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår att du saknar dig. Jag hoppas att du hittar sätt att hitta i alla fall en liten del av dig själv innan den jobbigaste perioden är över. För annars orkar vi inte.
      Stor kram!

      Radera
  4. Jag har oxå funderat på vart du har tagit vägen och gått in här varje dag och kollat om du är tillbaka. Jag har tänkt att livet nog har kommit emellan och så var det ju.

    All styrka till dig. Ta hand om dig och de dina!

    SvaraRadera
  5. Kram och styrka! Du är stark som berättar hur du har det och jag tror att det är många som kan relatera till det. Du är fortfarande en supervoman !

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja, jag tänker att det är mer superwoman-aktigt att visa sig svag än att behålla någon slags falsk fasad av styrka :)
      Kram

      Radera
  6. Oj vad det hopat sig för er, vad jobbigt! Hoppas verkligen det vänder snart. Och självklart får man klaga även om man bor i ett lyxigt land som Sverige, vardagslivets motgångar är lika jobbiga när man står mitt i dem. Kram till er!

    SvaraRadera
  7. Kram och massor av tillförsikt!
    Känner med dej och tänker på dej.
    Vardag, Liv och Allt det Praktiska - det behöver rulla på för att vi ska må bra i grunden. Keep up fina ♥

    SvaraRadera
  8. Oj vad allt har hopat sig för er. Livet verkar ofta vara så att allt kommer på en gång. Hoppas att det reder upp sig. Ta hand om varandra!
    Kram

    SvaraRadera
  9. Jag känner inte dig men jag läser din blogg sedan länge och jag har som många andra också undrat. Hoppas det vänder snart för dig och din familj.

    SvaraRadera
  10. Kram på dig vännen och hoppas det vänder till lite ljusare snart:)/ Maria

    SvaraRadera
  11. Tack alla för fina ord. både här och på mejl. Tänk att ni ändå är så många som fortfarande läser här. Det är fantastiskt!

    SvaraRadera
  12. Kul att höra något från dig, har saknat dina kloka tankar! Tänkte av egoistiska skäl att vad trist om du slutar blogga ;. Själv är vi en studentfamilj och jag arbetar deltid. Man är ju inte direkt tät om man säger så... men försöker härda ut de resterande 2 åren. Det som är räddningen mitt i ekonomitänket det har varit yogan och att vi i hela familjen kunnat träna. (Kul) att höra att någon annan pysslar med böngrytor och gröt. Styrkekramar till dig!!/ (fd. Salikon)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och jag har saknat dig och er alla andra som skriver fina kommentarer och gör bloggen mer levande!
      Vi kanske ska byta recept på böngrytor då, för att få lite variation? ;)
      Kram tillbaka!

      Radera

Tack för just din tanke, den är viktig!