Mitt sätt för att lyssna inåt

Det kom en fråga om det här med att lyssna inåt. Hur man gör. 

För mig har det alltid handlat om tystnaden. 

Utan den sker ingenting. 

Utan den finns inte någon skillnad på det yttre och det inre. 

Det är i tystnaden det börjar och slutar. 

Och så handlar det om att öva. 

Öva på att vara tyst. 

Öva på att vara stilla. 

Öva på att lyssna inåt. 

Igen och igen och igen. 

Men det handlar också väldigt mycket om min andning. Att låta den få vara så som jag önskar att må. 

Med en medveten andning (som är tyst, rytmisk, lugn, djupt nere i magen och in- och ut genom näsan) går det att både lugna och skapa energi till kroppen. 

Så genom att avsätta tid varje dag för en stunds stillhet och tystnad då du observerar din andning är en bra början. 

Gå inte ut för hårt - börja med en minut och dubbla tiden varje vecka tills du kan sitta i tjugo minuter. 

Bara lyssna på andningen - följ utan att styra. Och strunta i hur du sitter så länge du sitter med en hyfsat rak rygg så att du kan ge ordentlig plats för andningen i kroppen. Om du föredrar att ligga ner kan du göra det såvida du inte är allt för trött.

Det är där, i det där gränslandet mellan det yttre och det inre som det inom dig blir allt mer tydligt. Den sanna rösten. Intuitionen. Magkänslan. Eller vad du väljer att kalla den/det. Och en dag kommer det av sig själv. 

Men tänk på att det tar minst 90 dagar för kroppen att skapa en ny vana så ha tålamod. 

Och låt mig gärna veta hur det går för dig!