Att vara yoga-elev

En av önskningarna inför 2014 (förutom modet att våga säga upp mig, se inlägg nedan) är att vara mer yogaelev och mindre yogafröken.

För att vara fröken måste jag ha mitt eget glow och flow och under hösten har det varit relativt dåligt med det. Jag tänker att det är okej, att jag behövde hitta min balans i egen takt. Det kom så plötsligt med alla förfrågningar från oväntade och väntade håll, jag behövde kasta mig in i det för att pröva vingarna.

Nu har jag gjort det och saknar min egen practice. Väldigt, väldigt mycket. Det är inte så att jag inte yogar. Det gör jag, varje dag, men det är inte samma sak att göra det i vardagsrummet eller ensam i en shala.  Jag har saknat det gemensamma andetaget och energin som uppstår när många yogisar är tillsammans. Jag har saknat att bli pushad, genomsvettig och sådär härligt trött i kroppen.

Och egentligen saknar jag en egen lärare, en guru. Det ska ju egentligen vara så, att man har en sådan, som ser just min utveckling och kan ge mig ord på vägen. Men genom yogalivet har de kommit och gått. Ingen har hakat sig fast. Jag har inte tillåtit någon att göra det, jag är otroligt restriktiv med vilka jag släpper in på livet. Och för mig är min yogapractice otroligt privat. Jag känner mig naken, sårbar och otroligt ödmjuk inför den. Jag har fullt sjå med att vara i kontakt med mig själv. Kanske är det så att jag ännu inte hittat rätt lärare.

Med det inte sagt att det inte finns de som inspirerar mig och som jag älskar att hänga med. För sådana lärare finns det gott om. Absolut. Men den där gurun..ja, ni vet. Men jag har också alltid haft svårt med det begreppet, att bara en enda människa skulle veta just min sanning. Njae…kanske är det ändå så att jag vill jobba vidare med olika saker från olika personer som jag sedan väljer att göra till mitt eget. Om ni förstår vad jag menar.

I helgen var jag i alla fall på en workshop som hölls av Kia Naddermier från Mysore Yoga Paris. Den innehöll både pranayama (andningsövningar) och mysore-practice (när man yogar själv, i egen takt och andning och läraren finns där för justering, tips och råd). Det var första gången som jag var med på en längre workshop i pranyama. Tidigare har jag provat på lite grann och sedan fördjupat mig på egen hand i andningens värld. Men pranayama, som den är tänkt att utövas, gav mig otroligt mycket aha-upplevelser och inspiration. Så nu är tanken att jag vill få till en egen practice även där, vissa dagar mindre, vissa dagar mer.

Om du googlar på Uddiyana Kriya, Simbha Mudra, Jivhva Bandha, Brahma Mudra, Kapalabhati, Nadi Shodana, Ujjai Pranayama, Shitali och  Brahmari så ser du den praktik som jag är rekommenderad att börja med. SÅ spännande.

Det var också otroligt häftigt att göra pranayama i 1,5 timme i n n a n den fysiska yogan. Som att något lättade i kroppen.

 I den fysiska yogan är min akilleshäl min bröstrygg. Alltid. Jag tappar energin där och faller i rörelsen. Jag måste jobba upp, in, åt sidan. Igen och igen och igen. Med pranayaman i kroppen blev det lättare.

Foto på alla yogisar under helgen. Ser ni mig?