Innan det hade jag bara jobbat 60 procent där i många, många år.
Att jobba 60 procent har varit det bästa för mig. På så sätt
har jag hunnit med både mig själv och mitt egna företag. Det har egentligen
aldrig funnits planer på att jobba mer än så, men när mannen hamnade mellan två
jobb kändes det som en självklarhet att jag som kunde skulle gå upp på heltid
och dra in pengar till familjen.
Och det gjorde jag.
I höstas gick jag ned till 75 procent och sedan har tanken
varit att gå tillbaka till 60 procent lagom till årsskiftet.
Men se det får jag inte för min arbetsgivare. De kräver att jag fortsätter att jobba 75 procent.
Men se det får jag inte för min arbetsgivare. De kräver att jag fortsätter att jobba 75 procent.
Ridå!
Jag hade liksom inte riktigt planerat för det svaret. Jag var så övertygad om att jag skulle få fortsätta jobba som tidigare. Hur jag nu kunde tror det.
Så alla planer har kastats omkring.
Jag gillar mitt kontorsjobb. Det har varit en livlina i många år, rent ekonomiskt. Jag har också gillat flexibiliteten, upplägget och hela kulturen där. Men nu när den förändrats så vet jag inte längre hur jag ska ställa mig till allting.
Jag vill ha både guld och gröna skogar. Jag vill både äta
kakan och ha den kvar. I det mesta jag gör. Jag är bekväm, ibland rent av lat
och ganska rädd för förändringar (även om jag gillar dem). Jag skulle vilja
våga kasta mig ut och säga upp mig och lita på att mitt egna företagande bär.
För som det ser ut nu hinner jag inte med mitt egna företag och ännu mindre mig
själv och min egen yogapractice.
No good
combo. At all. Att jobba sjuttifem procent på det stora kontoret och sedan lägga på 6-7 yogaklasser + klienter i veckan fungerar inte heller i längden.
Så – om du hör något om någon som vill ha en administratör på 50-60 % - hojta till!
Till dess: Kolla in barnyoga-avnsittet på Lilla Sportspegeln.
Igår sändes det på teve. Nu finns det på nätet. Och här kommer lite bilder.
Åh, nej! Förstår att det känns konstigt och tufft just nu. Vågar du släppa det och vänta på rätt svar?
SvaraRaderaJa, jag vågar. Men jag kan inte. Inte just nu. Vår ekonomi behöver komma på fötter igen efter mannens mellan-jobb-liv. På bekostnad av att jag tynar bort lite till för varje dag. Det låter drastiskt och kanske är det det också. Det blir svårt att acceptera något som ligger så långt ifrån den drömmen jag vill leva. Kram, tack för dina ord!
Raderamen så långt bort är det inte kära...
SvaraRaderage det några månader, kanske ett år. tyna inte bort, yogan blåser liv i dig.
ha målet att säga upp dig inom ett år.
det kommer att gå bra.
allting ordnar sig fint.
det lovar jag dig.
kram