torsdag, maj 15, 2014

Att vänta på tecken

Jag har funderat, önskat och längtat. 
Jag har vägt för-och nackdelar, dryftat med vänner och väntat. På tecknet. 
Det gör jag alltid. För när jag önskat något låter jag universum ta hand om det och sedan återkomma med ett tecken. 

Och igår kom det. Plötsligt föll allting på plats och jag visste vad jag ville och vad jag skulle göra. 

Och idag har jag haft två viktiga möten. Om min höst. Om yogan. Om vad jag vill och kan och mäktar med. 
För allt utkristalliserades i min energi. Den jag saknat så länge. Våren har mest handlat om att slita. Att få ihop ekonomin och familjen och kontorsjobbet och allt flackande mellan olika yogastudios. 
Så vill jag inte ha det. 
Så ska jag inte ha det. 

För nu börjar något nytt. Ett spännande samarbete med ett nätverk som jag verkligen gillar och tror på. 
Än så länge är vi bara på planeringsstadiet men beslutet är fattat. 
Och beslutet fattades när jag övervann mina rädslor. När jag bestämde mig för att låta dem vara min drivkraft istället för en bromskloss
Nu kör vi - full fart framåt. 

Vad händer när du övervinner rädslor? 



8 kommentarer:

  1. När jag övervinner rädslor så flyger jag.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Vad spännande, lycka till med det du har bestämt dig för! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag har hintat lite här ovan, fortsättning följer

      Radera
  3. Åh så nyfiken jag blir! Heja dig. Ibland behöver man de där perioderna av att känna att allt inte är optimalt för att verkligen uttala vad det är man vill, som du gjort. Och jag har mina aningar,men vi får se om de stämmer :) Stor kram kära du och mina rädslor är både ett hinder och en drivkraft faktiskt. Jag försöker titta på dem och lyfta upp dem så de blir lite mindre i ljuset. Men ibland blir jag sjukt rädd för att göra det jag verkligen vill så det kräver mycket stundtals.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, men så har det nog varit den här våren, att jag känner att jag inte vill ha det såhär. Och sakta men säkert har längtan efter något annat brutit sig fram. Och jag är nog som du där, mina rädslor är onekligen ett STORT hinder emellanåt, men så plötsligt så lossnar det och jag flyger

      Radera

Tack för just din tanke, den är viktig!