I morse längtade jag ut. Till vattnet. Till den friska luften. Till promenadstråken vid Ålstenklipporna.
Så jag tog på mig jumpadojjorna, spände stödbältet under magen och förberedde mig på en hyfsat rask promenad. Förra gången jag gick min favvorunda tog den tjugo minuter längre för att jag inte kunde gå så snabbt. Det gjorde inte så mycket.
Den här gången kom jag inte ens runt.
Efter tio minuter hade jag sammandragningar. Efter femton minuter var jag kissnödig. Efter sexton minuter insåg jag att det inte fungerade.
Så det blev inte favvorundan. Det blev en promenad till Ica-butiken vid Ålsten torg. Där handlade jag. Sen gick jag tillbaka. Vanligtvis, utan graviditet, tar den promenaden tjugo minuter. Nu tog den en timme. När jag kom tillbaka var jag genomsvettig och helt slut.
Det går lite långsamt nu. Men det gör inte ett skit. Nu har jag i alla fall försökt. Hädanefter tänker jag ligga på soffan och äta praliner.
Med gott samvete.
Heelt rätt. Jag säger bara "upp med fötterna på soffbordet"!
SvaraRaderaVilken vecka är du i nu?
SvaraRaderaHeeeeeeeelt rätt säger jag med :-) Soffan och pralinerna är mina bästa vänner nuförtiden. Rekommenderar också en lugn simtur om du ändå vill röra på dig - så skönt! (tjat tjat :-))
SvaraRaderaHelt rätt! Kommer du ihåg att du tidigare skrev attt du skull eyoga in i det sista... *fnissar lite*. Visst är det lite härligt att känna att det ändras och att det inte gör ett skit. Bara njut nu, säger jag.
SvaraRaderaerika - man ska inte alltid lita på det jag skriver. För jag yogar fortfarande. Om än i mindre skala. Röra på mig måste jag. Annars känner jag mig som en flodhäst.
SvaraRaderafröken kaos - jag är i vecka 35/36
jenny - om jag hade en egen pool skulle jag simma flera gånger om dagen. Jag älskar det. Men offentliga simhallar klarar jag inte riktigt av.