tisdag, oktober 03, 2006

Upp och ner

Antar att det går upp och ner när man är gravid. Ingenting är självklart och livet känns med en gång så skört och stort. För det är ju onekligen något helt främmande och nytt som jag ger mig in i. Något som ingen kan förutspå.
Idag känns det bättre. Idag har jag sett en massa friska vackra glada barn som fyllt hela mig med kärlek. Och mitt egna lilla barn har sprattlat runt och gjort sig hörd mest hela dagen. Läste nånstans att man kan känna barnets rörelser mindre efter vecka 34, men för mig är det tvärtom. Hela magen gör kullerbyttor. Idag var det till och med en tjej på tunnelbanan som log mot min mage när den höll på som mest. Jag är i vecka 37 och det borde rimligtvis vara ganska trångt därinne, men det är nog en envis krabat som växer till sig.

Jag pluggar till organisationskonsult/eventuellt också samtalsterapeut på HumaNova och som ett led i utbildningen går man själv till en samtalsterapeut. Det är en dröm. Där får jag verkligen tid och andrum att bara vara. Och att ta upp sådana saker som oron för att föda ett sjukt eller handikappat, eller i allra värsta fall, ett dödfött barn. Efter dagens session har jag tagit tag i känslan ordentligt, jobbat med den, landat i den och accepterat den. Oron finns där, men jag är så mycket mer än den. Så när jag gick från mottagningen, genom Gamla stan, kände jag att jag fixar det här. Oavsett vad som händer.

5 kommentarer:

  1. Jag tror det är en del av allt detta med att vara gravid att känna alla känslorna på en och samma gång. Oro över vad som komma skall. Glädje över vad som komma skall. Allt är verkligen uppoch ner. Man önskar dock att man bara fick gå omkring i ett enda lyckorus, men det funkade inte så för mig heller. Detta blir bra och jag är så NYFIKEN! Jag har en magkänsla, en liten kille kommer till er:) Skall bli kul att se om jag känner rätt.....Snart vet vi:)

    SvaraRadera
  2. Jag tror ju också att ni får en kille ... och vi har ju bestämt vad han ska heta, eller hur :-)!?

    Åh, vad jag känner igen upp-och-ner-känslorna. Just nu håller jag på att stressa upp mig inför att en massa gammalt mentalt skrot ska dyka upp under förlossningen (typ minnen från förra förlossningen - inte bra ...) Och samtidigt anar jag att imorgon kommer jag vakna med fågelkvitter i huvudet och glatt gå och köpa babykläder. Det svänger ju! :-)

    SvaraRadera
  3. Allt kommer gå super! Nu är det inte länge kvar alls. Lycka till!

    SvaraRadera
  4. Vad skönt att du har nån att prata med om det här! Det är nog vanligare än man tror att gå runt och noja sig. Jag vet att jag kommer göra det. Än så länge såär det så tidigt och känns så overkligt men sen...

    SvaraRadera
  5. camilla och min stora lilla värld -jag har oxå trott på en liten kille tidigare, men i natt drömde jag att det kom en liten tjej till oss. Så njae....vi får se.
    Och visst går det upp och ner. Det ser man tydligt på mina inlägg. Ena dagen totalt elände, andra dagen party. Men så är livet

    minnapinna - nej, det är typ bara 3,5 vecka kvar. Eller 1 eller 6. Man vet ju aldrig. Spännande är det i alla fall.

    lena - kul att du hittat hit. Jag har varit inne och kikat hos dig och blev impad, så jag kommer att hänga där framöver. Helt klart.

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!