torsdag, januari 11, 2007

Sunk på gång?

Vi är ensamma. Signe och jag. Mannen befinner sig i Vadstena. På klosterhotellet. På kickoff. I tre dagar.

Det här är vår första dag ensamma. Än så länge har det gått riktigt bra. Signe sover i soffan och jag har hunnit duscha, tvätta håret, äta sallad med varmrökt lax och dricka grönt te. I lugn och ro.
Men annars har vår dag mest bestått av amning. Ja, förutom lyxtimmarna jag fick för mig själv, på stan, när svärföräldrarna gick långpromenad med Signe. Planen var att jag skulle gå till frissan och bli lite fräsch, men så ringde de från salongen igår och berättade att min frisör var sjuk.
Ridå ner.

Men eftersom svärföräldrarna såg fram emot att träffa Signe så passade jag på att uträtta lite egna ärenden.
Och det är konstigt - tidigare kunde jag lägga ner minst en halvtimme innan jag kom utanför dörren. Det var makeup och kläder och hår och så lite mer makeup och...
Nu är jag klar på fem minuter. Max. Snabb sminkning. Hopp i jeansen, på med skorna och iväg.

Det är underligt vad livet ändrar sig. Och att det desstuom känns mer än ok.
Kanske blir jag ändå den där sunkmamman som jag bävat så mycket för....

Men så tänker jag på den gångna veckans två yogapass. Och inser att jag är alldeles för förtjust i min kropp och själ för att hamna där. Tack och lov.

4 kommentarer:

  1. Inte sunk på gång vännen, fullt normalt.....men jag vet exakt vad du menar och det var min fasa med. Och visst såg jag sunkig ut vissa ggr då jag bara gick iväg för att vara ensam....men men.........det tar sig:)
    Är dock evigt tacksam att jag har ett jobb där jag slipper frisera mig.....för det hade jag ännu inte hunnit på mornarna med 3 barn som skall iväg....Hahaha!!

    (för andra som läser, jag arbetar i en färskvarubutik och måste ha tofs och stundtals keps...)

    SvaraRadera
  2. Haha, ja, det går verkligen på rekordtid att göra sig i ordning, jämfört med innan! Vem visste att man kunde vara så snabb...!

    SvaraRadera
  3. Jag försöker faktiskt se fräsch ut. Har nog bara haft gympabyxor max fem gånger hemma sedan båda barnen föddes. Jag var faktiskt värre INNAN. Då var mysbyxor kvällsplagget efter jobbet och helst hela helgen.
    Försöker t o m make:a ansiktet varje dag, mest för att det är min lilla stund för mig själv (ja, alltså med vidöppen dörr, en bobbycar med unge på, en gåstol med unge i, en tennisboll och en vovsan som stirrar på tennisbollen bredvid). Men nästan själv, jag är i alla fall inte på golvnivå utan tittar i spegeln, och från där jag står och tittar ser jag ingen av de andra, så jag kan låtsas att jag är själv. Fast jag får ju koppla bort allt ljud förstås.
    Ah, skitsamma. Men maskaran kommer på.

    SvaraRadera
  4. Ja, det gäller nog att koppla bort alla ljud. Och faktiskt inse att man är snygg. Ändå. Man är ju morsa ;)

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!