tisdag, februari 13, 2007

Hej då pigghetshormonet....

Jag sov hela förmiddagen igår. Och halva eftermiddagen. Däremellan vilade jag. Ammade. Eller busade med Signe. Och så blev det en halvtimmes meditation, för att hämta så mycket energi som mycket. Och en kvällspromenad med mannen, för att få tid och chans att prata i lugn och ro medan Signe sov.
Sen sov jag större delen av natten. Och halva förmiddagen idag.
Efter två latte, senaste Elle Interiör och en god tonfiskgratäng till lunch kände jag mig så pass pigg att jag bestämde mig för att gå till babycaféet. Då hade jag velat hit och dit en bra stund och även nobbat Edvinds mammas förslag om en promenad. Brukar sällan banga, men är man trött så är man.

Sedan berättade Elsas mamma, som häntade mig innan babycaféet, att tröttheten med största sannolikhet beror på att det här pigg-hormonet man har som nybliven mamma börjar ge med sig. Vi var nämligen flera mammor som upplevt precis likadan trötthet.
Shit också, jag som trodde att hormonet skulle finnas där så länge man helammade. Tji fick jag.

Men babycaféet, och alla mammor och bebisar, gav i alla fall så pass mycket energi att jag nu bestämt mig för att gå på kvällens yogapass.

Återstår att se om det blir någon promenad med mammagruppen imorgon.

7 kommentarer:

  1. Håper at yogaen ga nye krefter/ny inspirasjon! Ikke rart at du er sliten, tenk på alt kroppen har gjennomgått under og etter graviditet, samt den enorme omstillingen in livssituasjon også.. blir nesten sliten av å tenke på det ;-)

    SvaraRadera
  2. Oj, när kan man vänta sig att detta infinner sig. Har nämligen själv en dotter på fem veckor ;-)

    SvaraRadera
  3. Anonym (lite nyfiken på ditt namn eftersom du skriver så ofta) - Yogan gav kraft och inspiration. Det är det magiska med den, man kan vara hur trött som helst men man (=jag) blir alltid som en ny människa efteråt.

    Sandra - runt 3-4 månader sa Elsas mamma. Men jag vet inte. Jag hoppas fortfarande på hormonet ska komma tillbaka, och stanna förevigt :)
    Grattis till lill-tjejen!!

    SvaraRadera
  4. navnet mitt er såpass karakteristisk at jeg helst holder det for meg selv i blogg-sammenheng.. men kan røpe at jeg har en veldig søt søster som heter Signe.. :-)

    SvaraRadera
  5. Anonym - ok, får jag kalla dig Signes syster då :)

    SvaraRadera
  6. ellers er jeg noen år yngre enn deg, akademiker og lykkelig gift. Og leser bloggen daglig fordi jeg så gjerne vil bli en mamma som deg men ikke har lyktes så langt.. så nå er jeg kanskje litt mindre anonym :-)

    SvaraRadera
  7. Tack anonym, då vet jag lite mer om dig. Helst skulle jag vilja kika in hos alla mina bloggläsare. Jag vet ju fortfarande inte vilka ni är, ja, några känner jag väl, men andra förblir osynliga (vilket är helt ok) Men nu är du mer tydlig :)

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!