torsdag, april 05, 2007

Utan sömn


Det är hit jag går, till fjällbäcken som rinner precis på gränsen mellan Jämtland och Härjedalen. Det är hit jag går, för en stunds stilla meditation medan vattnet porlar mellan stenarna på vägen ner till älven. Det är hit jag går, för en påfyllning av energi och några solstrålar på kinden. Signe sover i vagnen bredvid. På nätterna sover hon inte. Åtminstone inte sammanhängande. Fem nätter i rad har hon vaknat varannan timme. Vet inte om det är tänder på gång eller om hon helt enkelt har svårt att anpassa sig till mormors hus. Vad jag däremot vet är att jag behöver många turer till fjällbäcken.

7 kommentarer:

  1. Hvordan heles man etter en spontanabort? Hvordan beholder man troen på at man en gang skal få det til? Hvordan bygger man den styrken som må til for å fortsette med prøvingen uten å utslette de delene av seg selv som ikke handler om baby-drømmer? Hvordan holder man ut?

    SvaraRadera
  2. Jag vet inte hur man klarar det. Jag vet bara ATT man klarar det. Var rädd om det vackra i livet o ta hand om dig så gott det går. Jag tänker på dig!

    SvaraRadera
  3. Anonym: Ja, man klarar det. Man tänker att det var meningen. Att kroppen visste att det var sjukt. Och man tänker att man i alla fall kan bli gravid. Så nästa gång...

    BoN: Signe är nog inne i en ny fas. Så fort man tror att man "kan det", tenderar ungarna att gå in i en ny fass och man blir helt nollställd igen. Och gör fel. Och testar och testar och testar tills an "kan det".

    SvaraRadera
  4. .. og i dag fikk jeg vite at jeg er gravid for andre gang. Måtte jeg få lov til å beholde den vesle spiren min denne gangen, kjære Gud..

    SvaraRadera
  5. Min norska vän - ja, jag hoppas och vill tro att det är din tur nu. Stort grattis och lycka till! Låt oss veta hur det går

    SvaraRadera
  6. Hej Signe och Signes mamma! Vad skönt med en fjällbäck att titta/lyssna på. Skulle jag behöva. Livia har nämligen också en period när han vaknar varannan timma på nätterna och äter som en liten häst. Utveckling - säkert. Tillväxt - av bara farten. Det vore kul att ses någon dag när ni kan? Kram från Mig och Livia

    SvaraRadera
  7. Min stora lilla värld - ja, jag och Signe vill gärna ses. Den där restaurangen på Djurgårn låter ju inte helt fel, vi kanske ska satsa på en lunch där nån dag

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!