När man dagligen ägnar en stund åt att vara i stillhet och blicka in i sig själv får man kontakt med det mest reela och pålitliga hos sig själv, det som lättast blir förbisett och outvecklat. När man kan centrera sig i sig själv, om så bara för en kort stund, när man trots yttervärldens dragningskraft inte har behov av att söka tillfredsställelse och lycka på annat håll, då är man hemmastadd var man än befinner sig, nöjd med tingen sådana de är, ögonbilck för ögonblick.
Ur Jon Kabat-Zinn, Vart du än går är du där
Detta läste jag idag. I boken. Under min lattestund i skuggan på Gateaus uteservering. Signe sov i vagnen bredvid och allt var sådär lugnt och stilla som jag bara kunde drömma om. Och att vara i stillhet och blicka in i mig själv kändes enkelt. Och självklart. Ja, nästan lite simpelt.
Men så fick jag en utmaning i det här med att inte dras åt något annat håll. För plötsligt började någon jobba på ett tak i närheten. Och lagom tills det slutat visade det sig att bordsgrannarna intill var Fredrik och Filip som satt och skissade på en ny sketch om speed-dejting.
Snacka om kontraster.
Där satt jag och skulle vara djup. Och så asgarvade de, som bara de kan, och verkade ha hemskt kul åt sina egna skämt.
Och Signis vaknade.
Men ingen kan klandra mig för att inte ha försökt i alla fall.
Och tänk på, att den här stillheten nästan helt försvinner vid barn nummer två. Att det är helt omöjligt att tima två lugna sovande barn samtidigt. Suck. Men jag är hemskt glad för din skull och din stund för sdig. Fler sådana tankar tack!
SvaraRaderaKaffeflickan - jag vet, jag har hört det där från andra. Men jag tror inte riktigt på det. Jo, självklart förstår jag att det är svårt att tajma två sovande och lugna barn, men jag vet att jag kommer att vara i precis samma behov av stillhet då, som nu (ja, om inte ännu mer) men jag tror att det handlar om att prioritera också. Jag har ju en man som kan ställa upp så att jag kan få min egentid. Men visst, det blir ju inte riktigt på samma sätt. Men jag tror att kontrasten är som störst när man får sitt första barn, det var då jag gick från all tid i världen till väldigt lite egentid. Att gå från lite tid till minimal egentid är nog enklare, inbillar jag mig.
SvaraRaderaha vad roligt, du skulle skäält ut dom redigt bara för att se hur dom reagerade.. (=
SvaraRaderaAlvas pappa - haha, ja jag kanske skulle ha gjort det.
SvaraRadera