torsdag, juni 21, 2007

Den vackraste av kransar

Han lämnade huset. Tog sin bil. Åkte iväg.
Det sista av honom jag såg var hans nacke. Och armen som lutade sig mot ratten.
Jag minns den blå bilen. Och hörnet den försvann runt.
Bilen kom tillbaka.
Men inte han.

Han var min pappa, och det var femton år sedan.
I fjorton år var midsommar ingen högtid. Ingenting att se fram emot. Bara en mörk påminnelse.
I år är det annolunda. I år finns Signe.
Och jag ska binda henne den vackraste av kransar.

17 kommentarer:

  1. Vad sorgligt!Det gjorde ont i mitt hjärta när jag läste det där!Hoppas du och din familj får en mysig midsommar och att ni rår om varandra ordetligt! Vet hur det känns, för mig är inte midsommar den bästa av alla högtider pga en händelse för fem år sedan...Kramar! (Ps. du är så jäkla bra på att skriva!Kort-koncist-känslofyllt och intressant!)

    SvaraRadera
  2. Fantastiskt vackert skrivet om något så sorgligt... Jag vet inte vad jag ska skriva för allt känns så futtigt, det måste ha varit så fruktansvärt. Samtidigt underbart att läsa att det har vänt nu, att Signe ger er nytt liv och ny glädje! Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni får en underbar midsommar! (Ps. Håller med Johanna - du skriver grymt bra!) Kramar!

    SvaraRadera
  3. Fantastiskt inlägg. Vansinnigt sorgligt och gripande. Men hoppfullt.

    Jag hoppas att ni får en underbar midsommar!

    Stor kram

    SvaraRadera
  4. å vad sorgligt! Samtidigt så vackert och gripande skrivet. Hoppas ni får en underbar midsommar med Signe. Kram!

    SvaraRadera
  5. Sorgligt, men ändå så vackert!
    Hoppas att midsommar från och med nu blir den fina högtid den bör få vara. (utan att för den delen glömma bort pappa)

    SvaraRadera
  6. *shnörvel*

    Så fantastiskt fint och gripande skrivet!

    SvaraRadera
  7. Oj. Vad tungt för er. Dig. Jag hoppas att smärtan avtar och att de minnen som finns kvar är de fina. Ha en skön midsommar.

    SvaraRadera
  8. Så vackert och rörande.

    Ett gripande men samtidigt fint inlägg. Hoppas ni får en riktigt mysig och glädjefull midsommar tillsammans med Signe. Är säker på att din pappa sitter däruppe och tänker på er.

    *kramar*

    SvaraRadera
  9. Jag har sagt det förr och jag kommer garanterat att säga det igen: du skriver så himla bra och vackert. Ja, gripande och sorgligt. Kram på dig! Och trevlig midsommar.

    SvaraRadera
  10. Gripande ord, och vackra. Jag är glad att du kan fira midsommar igen. Hoppas ni hade en härlig dag!

    För mig är det åtta år sen jag såg min pappa för sista gången. Det var också i en bil.

    SvaraRadera
  11. Vackert och gripande skrivet som samtidigt fångar både det som är svårt och det som är glädjen med Signe. Hoppas ni fick en fin midsommar med lilla Signe.

    SvaraRadera
  12. Hej vännen! Vad ledsamt det var att läsa om din pappa. Jag kom inte ihåg när det hände,vad åren har gått! Jag minns din pappa och min mamma som lärde känna honom genom jobbet blev ledsen när hon fick reda på vad som hänt honom. Vi som förlorat våra föräldrar har det svårt vid högtider, men jag förstår om det blir särskilt svårt för dig den här tiden på året. Det var fantastiskt vackert det du skrev vännen. Jag tänker på dig och skickar en massa kramar till dig. Vad skönt att du har din älskade lilla Signe nu. Att bilda familj får oss att gå vidare och när det känns svårt tittar vi nu på våra små underverk och ler. Vi har en familj igen och livet går vidare trots allt. Signe ska ha det vackraste i livet och även hennes mamma som är fantastisk mamma. Sköt om dig och Signe så hörs vi!

    SvaraRadera
  13. Johanna - tråkiga minnen kan förstöra mycket. Men vi överlever tack vare det vackra, det är jag övertygad om. Min midsommar blev väldigt bra och jag hoppas att även din blev det.
    Tack för fina ord om min blogg, det värmer!

    Jenny - inga ord är futtiga nog. Jag är glad att du finns här och läser!

    Sandra - ja, inlägget andas hopp. Signe är hopp. Kram till dig också!

    Mina tankar om allt och inget - tack för dina ord. Hoppas att även din midsommar blev bra!

    maria - precis, det handlar om det - att få en vacker högtid men att samtidigt minnas min pappa.

    Ida -ja, Signes midsommarminnen ska bli de allra bästa, det hoppas jag innerligt.

    therese - tack för fina ord. Och för att du läser.

    Kaffeflickan - smärtan avtar mer och mer och kvar finns många fina minnen. Trots allt. Och det är skönt.

    en dag i sänder - jag brukar tänka så, att pappa ser Signe och mig, någonstans.

    minna - tack för fina ord om mitt sätt att skriva. Kram till dig och hoppas att du och Nora hade en finfin helg.

    Yogamamman - vi delar mycket, till och med det sista minnet av våra pappor. Tänker på dig!

    e - tack för fina ord. Hoppas att även du hade en bra midsommar

    Mitt stora lilla liv - ja, du vet allt för väl. Kram!!

    Mitt liv precis som på film -ja, du vet också hur det är att förlora en förälder. Men livet går vidare, med våra egna barn. Och DET är vackert. Kram till dig och lillprinsen.

    SvaraRadera
  14. Tack även till er, ni vet vilka ni är, som skickat mejl :)

    SvaraRadera
  15. Vilken fin text. Har tänkt på den hela dagen.
    Kram till dig.

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!