tisdag, juni 19, 2007

Ett andra barn

Tanken har börjat gro. Sakta. Säkert.
Det finns en längtan. En stilla väntan.
En önskan om att livet vill oss väl.
Att vi faktiskt, mot alla odds, kan få ett barn till.

För vi vill ha ett andra barn. Ett syskon till Signe. Ännu en medlem i vår familj.

Resan har redan börjat. Hur lång den blir vet vi inte. Signes resa tog tre år och två missfall. Kanske blir det enklare den här gången. Kanske fungerar det inte alls.

Så det är inte självklart. Långt ifrån. Men vi hoppas. Och tror. Och önskar. Och är grymt ödmjuka inför livet.

19 kommentarer:

  1. saa utrolig spennende!! Lykke til med det nye eventyret! Haaper at det klaffer snart for dere!

    SvaraRadera
  2. Åh, så spännande! Och vilken skön insikt, att man vill ha barn.

    Önskar er all lycka och hoppas att allt blir bra, hur det än går.

    /C

    SvaraRadera
  3. Men vad roligt att syskonplaneringen redan finns där! Hoppas att det kommer att bli en kort och lycklig resa, eller åtminstone en lite längre och lycklig resa. Bara inte olycklig. Det hade ni nog av innan Signe kom till er.

    SvaraRadera
  4. Jag hoppas verkligen att ni får en kortare och mindre smärtsam resa den här gången. Sen är kanske, kanske lättare när Signe redan finns och ni vet att det är möjligt att få ett älskat barn.

    Ser fram emot att följa resan...

    Stor kram

    SvaraRadera
  5. Vad roligt! Hoppas ni lyckas inom kort.

    SvaraRadera
  6. Åhh så spännande! Hoppas Hoppas Hoppas det går fort denna gång! Vi håller alla tummar och tår!

    Lycka till!

    Elma och Dino i Karlstad

    SvaraRadera
  7. Jag får gåshud. Så otroligt spännande och mysigt och härligt. Jag bara känner på mig att det kommer att gå jättebra!

    Jag funderar också mycket kring syskon även om vi som vi känner nu kommer att vänta några år. Men bara tanken på att få gå igenom den här fantastiska resan ger mig pirr i magen. Det känns liksom för stort och för fantastiskt för att vara sant!

    Jag har kommenterat i de två inläggen nedan också :-)

    SvaraRadera
  8. Spännande! Vi ska också försöka igen, till hösten.. får se hur det går. Fast vi hade det ju oförskämt lätt förra gången så risken är att vi är lite övermodiga. Borde nog vara lite mer ödmjuka vi också.

    SvaraRadera
  9. min norska vän - tack, det hoppas vi också. Men vi har ingen brådska, inte än. Hoppas att bebisen i din mage får fint. Och att du också gör det.

    c - tack för lyckönskning!

    att bli mamma - ja, vi hoppas såklart på en kort och lycklig resa. Men mest av allt en lycklig
    resa.

    sandra - ja, det är enklare den här gången. För oavsett hur det går så har vi Signe. Och det betyder allt. Ett andra barn är en bonus, ingen självklarhet.

    en södertäljebos liv - tack, tack :) Och grattis till pojken, igen!

    elma - ja, vi hoppas också att det går bra. Men fort behöver det inte gå, fast å andra sidan behöver det inte ta tre år heller. Men huvudsaken är att det går bra.

    en mamma babblar - tack, tack (gillar ditt alias, det är precis så jag känner mig ibland :), en babblande mamma...)

    jenny - ja, att få barn är det häftigaste resan man kan göra. Allt annat är bara små resor i jämförelse.
    Och tack, jag har sett dina andra kommentarer också :)

    kajsa - åh vad roligt, då är vi två om resan. Jag hoppas att det går lika bra för er den här gången. Och övermodig eller ej, vi utgår nog alla från det vi liv vi faktiskt har.

    SvaraRadera
  10. Men wow! Grattis till beslutet! Då hoppas vi ju att det flyttar in en liten i magen snart... När, för att vara mer exakt? På en gång? KRAM!

    SvaraRadera
  11. Kul! Vi ska ta syskondiskussion i sommar och sen så kanske vi också ...
    Kram och lycka till så klart! Får kanske ladda med alkoholfritt på bröllopsfesten ...? :-)

    SvaraRadera
  12. Kör tjejen.

    Som inlägg i debatten kan jag säga att jag har en kompis som gick igenom sex missfall på två år och stod i adoptionskö - när det äntligen fungerade. Och idag, har hon precis som jag två barn. Nr två var inga problem alls att få till. 1½ år efter nr 1. Det var som om kroppens spärrar hade släppt. Jag tänkte att det kan vara skönt att veta.

    SvaraRadera
  13. Heja heja i bebisugnen! Jag blir sanslöst avundsjuk på er som är överens om era önskemål om nummer två :-) Bara där har ni kommit en bra bit på väg... Lycka till!

    SvaraRadera
  14. fröken kaos - thanx girl!

    min stora lilla värld - tjoho, det blir kanske en kompis till Signes småsyskon. Vad skoj! Ja, nu ska jag såklart vara ödmjuk och hoppas på det bästa för oss båda.
    Men på din fest kommer jag nog att dricka champagne, för så snabbt vet jag inte om jag blir gravid. Men man vet aldrig. Lycka till till er också, oavsett beslut :)

    kaffeflickan - ja, det var skönt att få veta. Min barnmorska sa något liknande, att det ofta är enklare att bli gravid med andra barnet eftersom kroppen liksom känner igen det där. Men jag vet inte. Men jag hoppas!

    camilla -ja, jag förstår det, du har ju en bit kvar där, i din övertalningsdjungel. Jag hoppas att det löser sig. Men så har ni ju Peo-guldklimpen :))

    SvaraRadera
  15. Ida - vaknätter och kolikskrik bäddar ju inte direkt för längtan efter ett andra barn. Förstår att ni har det tufft nu och hoppas att det snart blir bättre. Först och främst för er bebis, men även för er så att ni får sömn och lite extra energi.

    SvaraRadera
  16. Nr 2 kommer som ett skott! Efter två täta missfall gick det fyra år innan jag blev gravid igen. Den gången lyckades det. Redan 16 mån senare föddes barn nr 2. Så då gick det snabbt. Sen kom ytterligare ett efter tre år.
    LYCKA TILL!!

    SvaraRadera
  17. Anonym - åh, då får vi hoppas att det blir så för oss också. Men utan missfall. Men det där vet man ju aldrig. Tack för kommentar!

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!